Vinterbadarna

Av alla de djur som bor med oss på gården så är det nog ankorna som är bäst anpassade till den Skånska vintern. Inget annat djur tar sikte på vattenspannet med samma fart för att kasta sig i oavsett om det är 20+ eller 20- . De svenska lantrasankorna är ättlingar till den vilda gräsanden och har behållit förmågan att klara sig bra utomhus oavsett vädret bara de ges möjlighet att hålla sin fjäderdräkt ren klarar den att hålla dom varma även när det blir mycket kallt. Såhär på vintern hittar inte ankorna lika mycket mat utomhus som de gör på sommaren men en och annan mask rotar de fram med sina näbbar i höstlöven. Våra ankor går lösa på dagarna och vandrar själva kring på gården, när det börjar skymma går dom in i sin rastgård med tillhörande ankhus, själva huset är mer till för att man skall följa djurskyddslagen än för ankorna. De ligger allt som oftast utomhus enda tillfället som de är inne är för att vittja foderautomaten . Våra ankor får en bladning av pellets och spannmål, nu på våren när honorna skall börja lägga ägg får dom även lite snäckskal detta för att ersätta det kalk som honan förlorar när hon bildar skalet runt ägget. Om de inte får snäckskal blir ägget lätt skadat och skallet blir tunt, även ankan får problem då hon använder kalket från sitt skelett.

Här på gården har vi Blekingeankor, det är en lantrasanka som härstammar från den Blekingska skärgården, den liknar vanligtvis sin vilda förfäder gräsanden men är större, det förekommer även gula och vita individer.

Vi har våra ankor för att vi trivs med att ha dem och de passar bra in på gården, på våren har vi ett antal privatpersoner och restaurang som köper ankägg från oss som delikatess. Ankägg är större än vanliga hönsägg och har en mycket stor gula. För egen del föredrar jag att äta anka i stället för ankägg.