För några dagar sen kunde man läsa i flera medier att en av världens allra sista  nordliga vita noshörningar hade dött på ett zoo i USA, nu finns det endast 5 individer kvar av denna underart som kommer att försvinna helt inom snar framtid. Det finns flera exempel på stora däggdjur som utrotats dom senaste åren, Yangtzedelfinen från Kina är nu klassificerad som troligen utdöd då man inte kunnat hitta några levande individer eller kunnat verifiera några påstådda iakttagelser.

Även på hemma plan  förlorar vi biologisk mångfald, under många år har vi på Bokeslundsgården arbetet med att bevara våras äldre svenska raser, vi har haft lyckats i många fall att vara med och bidra till att vända trenden för olika raser som Klövsjöfåret och Granemålakon. Men vi har även misslyckats och det är ett av dessa misslyckandena som vi vill ta upp i dag.

Här har vi en bild på en av det sista renrasiga hönan av silveruddsrasen Silver Barred Rhode Island Red SBRIR, Martin Silverudd MS var en pastor i Småland som tog fram ett flertal hönsraser som skulle passa småskaliga hönserier, SBRIR var en av hans sista raser som skapades innan han dog 1986. Efter sin bortgång levde många av hans raser kvar ute i produktion i flera olika besättningar men då SBRIR aldrig han bli särskilt sprid var den betydligt mer sårbar.

Martin beskriver rasen som :

Renrasig för B, S och k+. Mörkbruna ägg- brunare än någon RIR, SBRIR-tupp x RIR- höna ger idel renrasiga SBRIR-hönkycklingar. RIR x SBRIR är 100% könsvisande, i likhet med många andra liknande korsningar (guldtupp x silverhöna). Ypperlig för treledskorsningar av typen RIR x ( SBRIR x NH). Om e+ eller annan bra gen tillföres SBRIR, blir varianten 100% könsvisande i sig själv.

Det finns även uppgifter om att den skulle värpa gröna ägg.

Här är ytterligare två hönor som är avkommor efter det schemat som Martin Silverudd MS själv förespråkade SBRIR x RIR, men redan här börjar rasen att försvinna. Även om MS instruerar att man kan göra så här för att behålla en mycket gynnsam genupsättning i ett djur är nu rasen redan på väg att dö ut. Det RIR hönorna som vi hade att tillgå var alla av utställningsstammar och även om de vann priser saknade den rätta historien och bruksegenskaperna för att vara lämpliga, det räcker inte bara att vara en RIRhöna.

På MS tid fanns det fortfarande riktiga brukslinjer kvar av ett flertal gamla kulturraser dessa är nu nästan helt borta, lite grann som när man försöker bygga ett modellflygplan och upptäcker att det saknas bitar, i stället blir ditt flygplan svävar i lyften kraschar det, så utan rätt bitar funkar inte det schemat som MS har givit oss.

Man kan bevara raser på flera olika sätt men vill man behålla den ursprungliga anpassningen till rasens/populationens uppkomstområde måste det ske med så lite inblandning av andra raser som möjligt, helst ingen!

Om det inte skulle återupptäckas en hitintills okänd besättning med SBRIR är den rasen utdöd för alltid och förlorad till historien, det som en gång har gått förlorat går inte att återskapa.

Det skulle inte vara svårt att skapa en korsningsras som till utseendet liknar SBRIR, man kunde till och med använda några av MS andra raser som byggstenar och sen kalla den för SBRIR men det är lite som gravplundring på en annan ras namn.

Bara för att man häller vit färg i vatten blir det inte mjölk. Arbetar man med äkta bevarande är insidan minst lika viktigt som djurens yttre, och så måste djuren ha den rätta historien. Det gamla svenska raserna kan spåras tillbaka i historien och har under många generationer formats av sin miljö, att tillvarata denna anpassningen det är att bevara. Det är därför vi har lagt så mycket tid och resurser på att spåra upp och bevara det raser som Martin Silverudd arbetade med och lite extra ledsamt att vi inte lyckades rädda SBRIR från utrotande.

Två tuppar av SBRIR tillsammans med en GS Vit Leghorntupp