Ingen gentleman precis men är man avelsbagge gäller det att visa att man duger. Flera av tackorna verkade inte alls ha något emot uppmärksamheten snarare tvärt om.Tackor kan bara bli dräktiga under en kort period när de är i högbrunst och är mottagliga. Det flesta raserna börjar brunsts på hösten när dagarna blir kortare men Klövsjöfåret kan om de går på bra bete brunsts redan på våren och sommaren. 

Våra lamm kommer på våren några veckor innan betessläppet, det känns bra att få lammen medan tackorna fortfarande är hemma på gården om tackan skulle behöva hjälp och för att lammen skall få sina öronmärken direkt, det gula lapparna är inte direkt snygga men en förutsättning när man arbetar med att bevara rasen och måste ha 100% koll på härstamningen

Isbar blå is one of our most beautiful Swedish culture breeds and our only Swedish breed that lays green eggs. Isbar blå belongs to a group of breeds that were created by the pastor Martin Silverudd in Småland between 1950-1980, he wanted to use modern poultry breeding principles to improve the animal stock that was available for small egg producers. Martin realized early on the value of the older Swedish poultry strains of White Leghorn and Rhode Island Red mf. He created a number of breeds that are based exclusively on these but which also had sex-link chickens and better egg color and size and sound healthy animals.

When we took the initiative to document and collect the remains of our Swedish culture breeds for more than ten years ago there were only a few flocks remain and many of these were animals was not pure bred instead laying brown eggs and had feather colors that suggest the it was crosses between various breeds. The situation is not unique when you start a conservation with a very restricted animal material. We documented the pure-bred animals that were found and were they came from and their color and characters

Isbar blå is a very good laying breed which the fact that it survived in commercial flocks, it is just like when Martin created a good laying breed with lovely green eggs in shades sometimes with freckles.

In the years that followed interest increased for Isbar blå sharply and there are now animals spread throughout the country, both in conservation herds and those who have only a little domestic chickens to get your own eggs.

Lately, there has also been a variant of Isbar blå as a bit sloppy called Silverudds blue. The basis is Isbar blue but then even animals from herds with a more uncertain origin where the egg color, plumage and other properties differ from the original.

Fortunately, there are many flocks that preserve the purebred Isbar blå so if you also help preserve it is possible to obtain pure breed animals

Helhetstänkande där man hämtar inspiration från naturen så vill jag beskriva Permakultur ett annat begrepp som man ibland stöter på om man intresserar sig för ekologiskt lantbruk.

Jag brukar använda våran fruktodling som ett exempel på hur vi samarbetar med växter och djur, grunden är att vi vill odla frukt och att vi vill bevara äldre äppelsorter i en genbank. I dagsläget har vi nästan 300 olika fruktträdsorter och några av det mest intressanta har vi samlat i en fruktgård medan resten är planterade i beteshagar, längs med vägar som alléer eller som vindskydd.

Kring våran fruktodling har vi ett skyddsstaket för att hindra rådjur, harar och kaniner från att skada träden. För att stängsla in nästan ett hektar går det åt en hel del stängsel som kostar pengar och resurser att köpa och att sätta upp och fungerar det för att hålla djur ute fungerar det även för att hålla djur inne.

Många år innan vi etablerade fruktodlingen grodde en ide om att man kunde använda djur för biologisk bekämpning av skadedjur, det fanns en del försök men inte i stor skala.

 

Ett av de största problemen vi har är Vattensork (Arvicola amphibius) den är ett viktigt bytesdjur för rovfåglar och rävar men gör stor skada när den äter och har en förkärlek för att ringbarka fruktträd så att de dör.

Som ett första skydd planterar vi träden i en nätkasse av mur-och putsnät som gör att sorken inte kan komma till själva rothalsen på trädet, nätet sticker upp ca 20 cm ovanför marken i en cirkel kring trädet cm från stammen, rötterna hindras inte av nätet utan växer igenom maskorna.

Vi arbetar för att göra vår fruktodling så ogästvänlig som möjligt för Vattensorken, genom att ha kor som betar mellan trädraderna håller vi gräset kort och sorken har svårt att hitta skydd från rovfåglar. Även trampandet från korna förstår sorkens gångar i grässvålen vilket gör att man tvingar ut dem i det öppna.

Mellan träden i raden har vi gäss som betar där korna inte kommer åt, det är nödvändigt att skydda de små äppelträden från kornas betande då de gärna äter löv och skott därför passar gässen bra. Gäss är väldigt nyfikna djur och är träden allt för låga går de också och plockar bort löv och kan skada den späda barken.

 

Våra gäss och kor är effektiva betesdjur och i stället för att vi skall lägga tid och energi på att klippa gräset betar dem det åt oss och omvandlar det till mjölk, kött och ägg.

Men det finns mer skadedjur än vattensork och när det kommer till skadeinsekter är Frostfjäril och Rönnbärsmal som är det stora skadegörarna. Under en del av sin livscykel söker de sig ner till marken kring trädet och blir då ett lät bytte för våra andra invånare i fruktgården, höns, pärlhöns och ankor.

 

Dessa tre har lite olika tekniker för att hitta föda och medan hönsen oftast håller sig i närheten av sitt mobila hönshus rör sig pärlhönsen över hela fruktgården. De krafsar i jorden för att frilägga insekterna medan ankan rotar runt med sin näbb och letar efter gömda insekter.

 

Men det är inte bara fåglar och kor som interagerar med träden utan de gör det även med varandra, genom att ha flera olika typer av betesdjur sanerar de betesmarken från varandras parasiter. Magen hos gäss och kor fungerar väldigt olika och dom har inta gemensamma parasiter så när en koparasit kommer in i en gås dör den och det samma för gås parasiterna när dom kommer in i en ko.

 

Betesdjuren föredrar även olika typer av beten, korna föredrar lite högre gräs och äter stor volym varje dag medan gässen går runt och betar det korta gräset med precision.

Alla som har gått i en kohage har trampat i en färsk komocka för eller senare, för många insekter är det ett smörgåsbord och snart efter att kon har gått vidare samlas många typer av flugor och skalbaggar för att lägga sina ägg i den färska dyngan. När larverna är kläckta och börjar krypa runt kommer gärna hönsen och pärlhönsen och äter dem och samtidigt som de krafsar sprider dom ut gödseln över ett större område och man undviker det rator som blir då korna ogärna betar nära sin egna avföring. Genom att den sprids över ett större område försvinner den snart ner mellan gräs och örter och blir näring till dessa.

 

För att förse våra träd med näring växer det i fruktodlingen en blandning av olika gräs och örter. En av det viktigaste är klöver som tillsammans med bakteriesamlingar på sina rötter kan plocka kväve från luften och binda den i organsiktmaterial. När korna sen äter klöverbladen och sen gödslar sprids kvävet till gräs och träd.

 

Det andra stora näringsämnet som träden behöver är fosfor, då det är väldigt hårt bundet till jordpartiklarna utvecklas en symbios mellan träden och olika svampar.

Det är därför helt förbjudet att använda bekämpningsmedel som i så fall skulle skada svampen eller konstgödsel som skulle göra det onödigt för trädet att samarbeta.

 

Funkar det att integrera djur och träd på det här sättet är då frågan? Mitt svar är ja det funkar mycket bra och vi sparar en massa arbete i att klippa gräs och använda andra ekologiska metoder för att bekämpa insekter och vattensork. Förutom frukt får vi även ut ägg, kött och mjölk från vår fruktodling och vi erbjuder våra djur stora ytor att föra sig fritt på och få utlopp för sina beteenden

 

 

 Är man nyfiken på ekologiskt lantbruk stöter man snart på en massa termer och olika inriktningar det är inte helt enkelt alltid att förstå vad som menas med till exempel Agroforestry. Väldigt förenklat är det hur du förenar jordbruk, trädgårdsodling och skogsbruk. Detta är inget nytt utan bara ett sätt att belysa en självklar del av hur jordbruk bedrevs innan industrialiseringen. Några exempel kan vara hur man i beteshagar har både en rik produktion av gräs och örter på marken, man har buskar som Nypon, Slånbär och Fläder som ett mellanskikt som ger bär och blommor som man kan plocka, hem till insekter, fåglar och smådjur samt ger träd det skydd de behöver som små så de inte blir uppätna av det betande djuren. Över allt detta har vi träden, står de för tätt blir det en skog och gräset och örterna försvinner när inte solljuset når marken, står träden för glest är det lite gran som att man inte utnyttjar hagens fulla potential. Tittar man på naturen som förebild ser man snart hur den vill fylla områden med så många olika typer av liv som möjligt och små skötselåtgärder kan vi göra det samma. Vad är då för mycket eller för lite träd? det finns inget svart på frågan utan det beror på marken man har, hur mycket buskar som finns och vilken typ av träd och deras storleks men den tumregeln som jag går efter är att det skall vara en tjock grässvål som producerar mat till det betande djuren, blir det för mycket granar och blad som tar ljuset blir grässvålen tunn och gräset inte lika smakligt. Oftast är inte problemet att man har för lite träd för vårar öppna odlingslandskap i överge hotas inte genom avskogning utan av förskogning. Hagen och åkern är ekosystem som skapats genom människan skötsel och djurens beteende om vi upphör med detta tar skogen snart över igen, därför är en av det viktigaste redskapen bonden har till sitt förfogande motorsågen.