Lammskiljning

Arbetet med gårdens djur följer samma rytm år efter år precis som ute i naturen, det ena följer som en logisk fortsättning på det andra ofta överlappande.
Sommarens arbete med att samla vinterfoder hänger ihop med vinterns stängselarbete och förberedelser för den kommande odlingssäsongen. Så när vi på våren får lamm kommer nu under sommaren lammskiljningen. Lammen lämnar sina mödrar och naturreservatet Stilleryd i Blekinge för att åter inta det skånska naturbetesmarkerna där de nu kommer att växa sig stora på örter och gräs på vårat nya bete hos grannarna vid @lantis gårdsbutik.

Det var inte många månader sen tackorna med sina lamm flyttade upp till Stilleryd och det kan kännas lite onödigt att de redan skall åka hemåt. Deras gemensamma insats tillsammans med Granemålakorna har varit helt avgörande för att hinna ta hand om all tillväxt som hotar att förskoga detta reservat. Under våren och försommaren växer det som mest och det är också då som det är som viktigast att ha djuren på plats så att vi har ett betestryck som är anpassat efter tillväxten. Efter midsommar börjar tillväxten på betet slå av på takten och nu räcker det med det vuxna djuren samtidigt som lammens behov ökar. Då passar det ypperligt att lammen får komma till @lantis där vi har gott om bete.

Dock fick en del lamm bli kvar på betet, en del av tackorna tog sig dräktiga sent och hann inte lamma innan betessläppet och dessa lamm fick nu i stället sina fina öronmärken. Många djurägare upplever att dessa öronmärken är ett stort problem men det är inget vi känner igen. Har man som vi mer än 30 tackor blir det nästan det dubbla antalet lamm och det är omöjligt att veta vem som är lamm till vem och då riskerar man att tappa härstamningen och då kvalitén i bevarandet. Varje djur har två nummerserier det ena SE 070341, vilket alla kor får och grisar hemma hos oss får, detta nummer är knutet till våran gård och gör att det går att spåra djuren om vi skulle få ett utbrott av en smittsam djursjukdom. Den andra serien är löpande och för oss betyder det att årets första lamm fick nummer 105 eftersom vi slutade på 104 2013. Vi har valt en löpande serie men det går även att utvekla det mera. Några populära exempel är att man startar serien med årsnummret tex 14001, 14002… nackdelen är att man då måste beställa exakt med öronmärken har man för många blir dessa oanvändbara när året är slut. Man kan även ha två olika serier en som börjar på 00001 00002 och en som är 10001 10002 den ena serien använder man för hondjur den andra för hannar då vet man direkt vilket kön djuret har bara genom att titta i örat.

Öronmärkena sätter man på plats i örat med en tång, samma nummer på bak och framsida och sen ett märke i varje öra om djuret skulle förlora det ena. Innan man sätter det på plats måste delarna som går genom örat vara helt rena för att undvika infektioner och det är viktigt att dubbelkolla så man inte har fått nummer från två olika serier så man måste märka om djuret.

Nu när vi har haft några mycket varma dagar på över 30 grader är det jobbigt för både människor och djur, för att minska påfrestningen vid separeringen och transporten skiljer vi lammen från tackorna på kvällen när det är svalare och börjar köra i skymningen så att det inte blir onödigt varmt för lammen i transporten.

juli 14, 2014 3

Är gräset verkligen grönare på andra sidan?

Är man ko är svaret alltid ja på den frågan, det är det vi har lärt våra betesdjur genom århundradena. Du har det bra i den hagen där du är men så fort jag ger dig chansen att bytta finns det något ännu bättre som väntar. På samma sätt som vi har präglat våra djur att villigt gå till nya betesmarker så fort vi har gett dem möjligheten så har vi även agerat själva.

Så länge som det har funnits jordbruk har det funnits en utvecklande kraft att förbättra förädla förändra våra grödor och djur, i mångas ögon sätter man likhetstecken mellan dessa tre ord. Men det finns viktiga skillnader att iaktta. Om du har en flock med kor till exempel och du får mjölk kött och hudar till din egna familj och till att sälja, du får oxar som hjälper dig på åkern så du slipper gräva för hand eller köpa en häst, frid och fröjd. Men så en dag inser du att du får så himla mycket mer betalt för din ost och mjölk än för köttet och du börjar spara kalvar efter dina bästa mjölkkor även om de inte är så köttiga. Här sker förändringen sakta men säkert av din flock eller om man skall se det lite större en hel ras, den är inte bättre än vad den var innan bara anpassad till det rådande marknadsförhållandet. Inte bättre bara bättre anpassad.

Kor är bland det svåraste vi har i våra stall att förändra på detta sett med att anpassa vårt befintliga djurmaterial till efterfrågan. Kor tar lång tid på sig att bli vuxna och får bara en avkomma per år. Om man jämför med får som får dubbelt så många avkommor per år om inte flera och kan börja redan när dom själva är ett år medan korna behöver bli två innan de är färdiga. Även detta med antal avkommor är viktigt för du får dubbelt så många att välja på när det gäller fåren, så det blir lättare att välja ut det han och handjuren med bäst egenskaper och man kommer snabbare fram i utvecklingen.

Men så finns genvägen till framgång eller så har i alla fall många tänkt, i stället för att fortsätta denna anpassning av våra Svenska raser har man tagit chansningen och tagit in helt nya raser som är danade under helt andra förhållanden än våra. Många av dessa satsningar har haft det bästa avsikterna och fått staten som aktör för att gynna den inhemska produktionen och bistå ekonomiskt för att sporra import. Många är det raser som har testats i Sverige och många är och allvarliga är följderna. Men svenska är som han är mest han vill vara modern och ha moderna djur i sina stallar kosta vad det kosta vill, självförtroendet på det som man genom generationer har avlat fram är som bortblåst. När Hollänska kor tyska får och höns från nästan hela världen kommer till oss. Kritiska röster för dessa satsningar på importerade kor fanns det och med argument som att hade man satsat lika mycket resurser på att utveckla den svenska kon som man hade på att importera hade vi haft minst lika bra djurmaterial som producerar lika bra som det importerade gör i sin uppkomstmiljö.

Djur har alltid kommit till oss från andra länder men det har varit i en mycket blygsam omfattning om man jämför med vad som hände under den senare delen av 1800-talet. Då som innan hade varit som ett regn på sjön blev nu i ställer en torrläggning innan man fyllde på nytt vatten från en mängd olika håll. Dessa importerade djuren har satt sina spår i många av våra svenska raser fram till att ett organiserat bevarande tig sin form och man började värna om det som fanns kvar av svenska raser. Det finns en uppsjö av benämningar som används på olika djur allt från allmogeras, lantras kulturras produktionsras ja förvirringen kan bli total, sen att olika personer och organisationer har avvikande synsätt och syfte med sin verksamhet hjälper inte till att göra det hela enklare.

Som engagerad i bevarandet blir man inte allt för sällan frustrerad och förundrad över att våra svenska raser inte är mer populära, var finns stoltheten över det svenska djuren? djur och raser som tillsammans med oss har format vår utveckling och inte minst vårt svenska kök. Vi har fantastiskt fina raser som producerar unika råvaror som borde få finnas även i framtiden och för att det skall vara möjligt måste det finnas djur och lantbrukare som håller dem. Så skall vi sluta kasta ut barnet med badvattnet och värna på bred front om våra unika raser både det som är riktigt gamla och nykomlingarna som har visat att det platsar här? Framtiden ser mörk ut om vi inte gör det, vi går från rasernas tidevarv till hybridernas där lantbrukaren blir uppfödare och avelsarbetet ägs av storföretag. Redan i dag är våra kycklingar och värphöns nästan uteslutande korsningar, det mesta av allt det griskött vi äter är från hybrider, det nötkött vi äter kommer till allt större del från korsningsdjur och om utveckling är den samma hos oss som i andra länder snart även mjölken. Det blir inte längre bonden själv som äger sina avelsframsteg utan det är storföretagens hemligheter hur man blandar till den bästa värphönan.

januari 14, 2014 0

Inte riktigt vardag men nästan

Det senaste dagarna har det känts som att man har återvänt lite till sin vardags rytm efter några veckor med jul och nyårsfirande. Nu är man tillbaka med fullkraft och vad är då bättre att sätta tänderna i en ett gammalt projekt som har legat i pipeline länge nu och mognat.Nu när vi har blivit klara med renoveringen av praktikantlägenheten behöver vi något nytt och spännande byggprojekt men innan vi kan börja slita fram skrivdragare och reglar måste det tömmas. Det vi pratar om är en renovering av vår vind här i boningshuset, som alla gamla släktgårdar är den full av minnen och saker. En del får flytta med men mycket får åka på återvinning, skänkas och i vissa få flytta ner igen för en ny chans. Som min svärmor berättade om en ganska oansenlig trälåda som hade varit min frus farfars när han tjänstgjorde under andra världskriget i Stillahavet. Det känns otroligt befriande att bara gå igenom allt för att få vinden tom och redo för uppmätning och planering av bad och sovrum. Dom bästa idéerna får man inte bara sådär utan det måste ligga och mogna lite först.

Men samtidigt som vi gör en insats med detta ligger vår praktikant sjuk så alla det vanliga sysslorna faller på våran lott den med. Här hemma bor det nästan 50 nöt 33 får och nästan 20 getter förutom alla fjäderfä kaniner och grisar så detta med fodring och skötsel tar sin tid. De som kommer till oss på praktik får lära sig detta med djur, hur man fodrar och tankar där kring när det gäller lant och kulturraser, hur man arbetar med djur på ett säkert och roligt sätt och förhoppningen är att när praktikanterna är klara här har dom utvecklat det som kallas djuröga. Förmågan att kunna läsa och tolka det olika djuren, när är de hungriga nyfikna eller bara busiga. Vad är lagom när det kommer till mat och strö hos dem. Plus en massa praktiskt som hur man tämjer kvigor, värkar klövar och kläcker fram kycklingar. Så när vår praktikant nu är sjuk märks det rejält.

Vinter är vår mest aktiva tid med djuren då alla är hemma från sina olika beten och det dyker upp en massa ungar mest hela tiden, i nästan alla våra stall rör sig det blivande mödrarna tungt i väntan på nedkomsten, vi har en ganska utsprid lammning och killning och för korna kommer kalvarna under hela året. Vinter är även en bra tid att förnya gamla vänskapsband mellan skötare och djur. I alla grupper finns det riktigt tama individer som gärna kommer fram och hälsar, betydelsen och vikten av dessa djur kan inte underskattas för de visar resten av flocken att det inte är något farligt och att det möjligen kan bli något gott att smaka på i form av en liten lockgiva. Eller som i detta fall vår fd julgran som har fått ett nytt liv som hos getterna där de kan äta klia sig och stänga mot under nån vekast tid nu. När de inte har träd och buskar att leka med passar en gammal julgran perfekt.

Det är inte bara det fyrfota djuren som man kan få ganska tama, även om inte hönsen kommer springande för att klappas kan man vänja dem vid ens närvara genom att alltid innebära något trevligt och för höns är det att man har med sig lite god mat. Även hur man beter sig inne i buren med hönorna. Lugnt och fint inte en massa hastiga rörelser eller att man försöker få tag i dem. Mat och vatten nära dörren så man enkelt kan fylla på utan att inkräkta allt för mycket på deras utrymme.

januari 4, 2014 0

Hösten en tid för nya starter

Man saknar inte kon fören båset är tomt, Saga här till höger har tillsammans med sin dotter flytta från gården för att lägga grunden till en ny besättning med Fjällnära kor. Det är dock inte så mycket saknad då man knappt kan tänka sig bättre startdjur. lugna, fina vana att stå uppbundna. Nu får man bara hålla tummarna för att sommarkärleken Gordon har gjort sitt och Saga kommer att få en kalv till vintern så att det nya ägarna kan komma i gång med mjölkandet.

Inte bara kor har lämnat oss även två Göingegettjejer fick flytta till Skivarp för att förstärka en besättningen som till stora delar stammar från vår. Deras ena trotjänare Darma var den första geten som föddes här hemma och det känns skönt att veta att hon har ett sånt bra hem, Maja och Lisa kommer att trivas alldeles utmärkt med det andra djuren och folket på gården. Antalet getter minskar visserligen något men titt som tätt trillar det ut nya ur getterna. 5 killingar har kommit under sommaren/hösten var av den ena från en av årets killingar som inte var året när hon själv blev mamma till en liten dotter. Getter har en unik förmåga att föröka sig om det trivs. Det gäller att man har stenkoll på vilken bock som går med getterna hela tiden för att kunna veta härstamningen på killingarna som kommer även nu under sommaren.

Även hos fåren blev det lite tunnare, av årets lamm så är det främst tacklammen som har en chans att bli avelsdjur. Men efter att vår granne som har Klövsjöfår frågat om vi hade någon fin bagge till övers fick nummer 90 chansen att få en hel flock med egna tackor att underhålla. Man blir förundrad över en tillväxt som lammen har, när det föds väger det inte många kg men efter sommaren på naturbete får man rejäla slaktkroppar och fina skinn från dem. Våran nya praktikant Glenn har ett extra gott öga till fåren och har det senaste dagarna klippt hela vinterflocken. Så många runda tackor skvallrar om en bra sommar och många fina lamm till vintern. Så här på hösten har man många svåra val när det kommer till vilka djur man skall spara själv, vilka man kan sälja och vilka som skall slaktas. Får nog bli så att flocken utökas med några nya ungtackor när man ser så många fina ungdjur.

Det är inte Bara så att djur lämnar oss utan en och annan får även flytta hit i stället, som snyggingen här på bild Almviks Ola Melika Vera Selmen. Med ett sådant namn måste man vara en riktig kanonkille! kan bor nu med ungbockarna men skall snart få flytta in med våra gammalkillar Dunder Hård och Charlie. Oftast så är bockarna mycket goda vänner när getterna har flyttat till sitt vinter visste. Det händer inte så ofta men i bland behöver man ta in nya avelsdjur för att kunna skapa nya spännande kombinationer med det som vi redan har här hemma. Alla våra flockar av idisslare är så pass stora att man kan vara nästan självgående med egenrekrytering av både han och hondjur men när det dyker upp en fin kille som Ola här på marknaden kan man inte motstå.

november 4, 2013 0

Sveriges vackraste får Klövsjöfåret

Alla som har får vett att just deras djur är det allra vackraste och bästa och att sätta en titel som jag gör förpliktar.

Sveriges vackraste by Klövsjö 10 mil söder som Östersund i Jämtland har vart det som slogan för sig själva och då är jag lite fräck och överför det direkt på den fårras som har byn att tacka för sin existens. Klövsjöfåret är en av våra Svenska lantraser som finns med i det bevarande som Jordbruksverket ansvarar för. För 10 år sen när vi fick hem våra första djur var det nästan ingen som kände till rasen, den spillran av djur som då fanns kvar var på vippen att då ut för alltid. Men tack vara mycket hängivna djurägare och ett stort intresse för rasen så har den nu vuxit i antal och framtiden ser mycket ljus ut. Detta inlägg skall inta handla om historien med Klövsjöfåret det får vi ta framöver i stället ville jag lägga fokus på en av det viktigaste produkterna som man har fått från sina får. Ull detta fantastiska material som värmde inte bara den egna familjen utan även var en viktig inkomst för familjen, mycket annat av det som man producerade på gården så som kött ägg var man tvungen att sälja direkt men ull och det hantverk som man kunde använda ull till kunde säljas över hela året även om högsäsongen naturligtvis var under vintern.

Klövsjöfåret kan ha det flesta typerna av ull men det som dominerar över det andra och med all rätt är ryaullen. Det långa starka glansiga täckhåren som har till uppgift att leda bort regn från kroppen så underullen kan värma djuret. Alla djur är unika när det kommer till utseendet på ullen, det flesta djur har dessa vackra lockar som ligger fint över djuret med en tydlig mittbena över ryggen, andra har en mer vaddig ull som passar bättre till att tova.

Vi begagnar oss av en klippstol till våra djur, fåret står med huvudet i en klyka och gör att det inte kan röra på sig så mycket vilket underlättar klippningen mycket. All ull kan användas till något frågan är bara vad och om det finns någon som vill ha den. Den finaste ullen får man från sidorna på djuret. Ren och välväxt ypperliga att ta tillvara. Vi börjar alltid med ett drag över ryggen sen arbetar vi oss ner för sidorna och plockar ullen allt eftersom vi klipper den, direkt efter klippning åker den ner i en nätsäck för att torka innan den säljs, Resterande ull kan användas till tovning stoppning mm gemensamt för allt hantverk är att den är ren ! smutsig ull är ett fel och något som skall undvikas i hanteringen av djuren.

Så här fin blir man när allt är klart, tittar man nog han man se mönstret på kroppen från skäret på klippmaskinen, att klippa säkert snabbt och bra är en konst som man får öva upp genom åren. Det är inte så svårt att börja och sen är det bara att klippa, som tur är erbjuder varje djur en två tillfällen per år att öva sig. Samtidigt som ullen klipps värks även klövarna, vanligen görs det endast på våren efter att djuren har stått på stall över vintern. Även allmäntillstånd och tänder kollas, ett test som vi har för att kolla om våra blivande avelsdjur är lämpliga är hur dom beter sig i klippstolen. Om det är lugna och står fint är det grönt ljus för avel, om det där i mot hoppar runt och inte kan stå still ser deras framtid mörkare ut. Bara för att djuren är få och bevaras i genbank måste man arbeta aktivt på att bevara rasens goda egenskaper bra modersegenskaper och ett lungt temperament lägger jag själv stor vikt vid, nervösa och elaka djur har ingen plats i bevarandet.

Så här kan det se ut när man börjar närma sig slutat på höstklippningen, ett stall fyllt av vällgöda tjejer. feta efter en sommar på naturbete redo för nästa omgång med lamm och en sjön vinter skyddade från väta och vind. Ullen växer snart ut igen och djuren är redo igen för klippning om en så där 6 månader.

oktober 28, 2013 1

Årets varmaste dag

Årets än så länge varmaste dag tillbringas bäst i skuggan av några unga björkar i väntan på en bris eller att kvällens skall ge lite lindring. Med tanke på att fåret var ett av dom första djuren som domesticerades för mer än 10 000 år sedan i det som vi kallar för Irak/Iran borde dom vara vana vid värmen och en torr svensk sommar. Men att se hur dem påverkas av värmen kan man lätt se att anpassningen som har skett av våra nordiska kortsvansfår har varit mycket effektiv. Innan dom flyttade ut på betet i våras klippte vi alla djur så dem inte skulle behöva släpa runt på en massa onödig ull men tittar man på dom nu så är det flera av dem som börjar bli ganska påpälsade. Klövsjöfåret har en stark och slitstark ull av ryatyp även om kan hitta dom flesta ulltyperna på djuren i vår flock, det är himla praktiskt för forna tiders bondmoror. Från sin flock fick man ull till allt från sockar vantar mössor till stoppning för sadlar och seldon. För finare arbeten är sommarullen den bästa stark och glansig efter en hel sommaren utomhus, vinterullen är ganska livlös och har ofta en del rester av vinterfodret kvar.Några i flocken var dock mer nyfikna än varma och baggen Lars passar på att få lite extra uppmärksamhet, vilken flockledare skulle han vara om han inte såg till att alla som närmades sig hans damer hade goda avsikter? Med lite tur så börjar brunsten om några veckor och vi kan förvänta oss våra första lamm i början av januari. Inte bara Klövsjöfåren söker skugga vår Granemålatjur Jessy James och hans donna Inga låter sig inte rubbas av en tjurkalv som är betydligt mer sugen på att bussa lite än att bara ligga och vila sig. Det finns inte så många Granemålakor här i välden och i år är första året som vi har haft många nog att dela på dem i flera olika betäckningsgrupper, anledningen till detta är att vi vill ha så många olika kombinationer av olika djur som möjligt, alla tjurar skall få möjligheten att delta i bevarandet och vi är nu i ett läge där alla kvigkalvar kan gå till avel.

juli 28, 2013 0

På besök hos får och kor

Efter ett telefonsamtal från en man i Blekinge som bar intill ett av det naturreservaten son vi betar med våra djur blev det en liten utflykt för att fånga in flocken som skulle driva runt vind för våg. Väl på plats var det svåraste att hitta korna för dem var där det skulle vara, i sin hage. nån hade lämnat grinden öppen men inga täcken på att djuren hade varit ute. Men det är lika bra att ta det säkra före det osäkra så vi ropade på korna och så gick vi gemensamt över till den andra hagen som är full av bete. När vi ändå var i krokarna passade vår praktikant och jag på att besöka vårt andra bete Stilleryd ute vid kusten, det är tur att en del av våra Granemålakor är röda för när dom gömmer sig i skuggorna är dom minsann inte så lätta att hitta.Vår äldsta kor Rut född -99 tillika ledare i flocken har bästa platsen i skuggan, hela flocken är mer eller mindre alla ättlingar till henne och undre dom 9 år vi har ägt henne har hon fått 6 kalvar det är ganska bra gjort med tanke på att hon var gravt överviktig och det tog några år innan hon blev dräktig första gången, efter det har det gått som på räls med dom andra.Inte bara kor bor på betet i Stilleryd även stora delar av vår flock med Klövsjöfår kan man hitta där, 19 tackor baggen Lars och mer lamm än man minns utan fusklapp.

Trots att lammen är födda senare än vanligt växer dom så det knakar förutom dem vanliga vita och svarta lammen finns det även en brun bagge, det är den andra gången som vi har fått ett brunt lamm, mycket trevligt men överraskande.

juli 6, 2013 0