Årets än så länge varmaste dag tillbringas bäst i skuggan av några unga björkar i väntan på en bris eller att kvällens skall ge lite lindring. Med tanke på att fåret var ett av dom första djuren som domesticerades för mer än 10 000 år sedan i det som vi kallar för Irak/Iran borde dom vara vana vid värmen och en torr svensk sommar. Men att se hur dem påverkas av värmen kan man lätt se att anpassningen som har skett av våra nordiska kortsvansfår har varit mycket effektiv. Innan dom flyttade ut på betet i våras klippte vi alla djur så dem inte skulle behöva släpa runt på en massa onödig ull men tittar man på dom nu så är det flera av dem som börjar bli ganska påpälsade. Klövsjöfåret har en stark och slitstark ull av ryatyp även om kan hitta dom flesta ulltyperna på djuren i vår flock, det är himla praktiskt för forna tiders bondmoror. Från sin flock fick man ull till allt från sockar vantar mössor till stoppning för sadlar och seldon. För finare arbeten är sommarullen den bästa stark och glansig efter en hel sommaren utomhus, vinterullen är ganska livlös och har ofta en del rester av vinterfodret kvar.
Några i flocken var dock mer nyfikna än varma och baggen Lars passar på att få lite extra uppmärksamhet, vilken flockledare skulle han vara om han inte såg till att alla som närmades sig hans damer hade goda avsikter? Med lite tur så börjar brunsten om några veckor och vi kan förvänta oss våra första lamm i början av januari.
Inte bara Klövsjöfåren söker skugga vår Granemålatjur Jessy James och hans donna Inga låter sig inte rubbas av en tjurkalv som är betydligt mer sugen på att bussa lite än att bara ligga och vila sig. Det finns inte så många Granemålakor här i välden och i år är första året som vi har haft många nog att dela på dem i flera olika betäckningsgrupper, anledningen till detta är att vi vill ha så många olika kombinationer av olika djur som möjligt, alla tjurar skall få möjligheten att delta i bevarandet och vi är nu i ett läge där alla kvigkalvar kan gå till avel.
Årets varmaste dag

Kommentera