Hemma bäst

Efter två intensiva veckor med att besöka gårdar runt om i Europa är man nu till slut hemma igen. Det är mycket som hinner hända på två veckor. Den första frosten la sin hand över trädgården och gjorde att man fick se vad som gömde sig under alla bladen. Med fantasi eggande namn som Delicata Zeppelin, Sweet Dumpling och den bästa av dem alla Uchiki Kuri. Efter hand som de mognar får vintersquashen flytta in och kommer sen att hålla sig fina i flera månader, ibland även ett helt år. Vintersquash är mycket tacksam att odla och att använda i köket så därför utgörs den en stor del av trädgårdens yta. Vi odlar vintersquash och deras släktingar gurka, melon mfl på något som heter mypex. Det är en planskoleväv som är mycket tålig som som kan återanvändas år efter år. Den vi har är svart till färgen för att ge våra plantor det som de gillar allra mest nämligen värme. Den svarta mypexen värmer snabbt upp jorden på vårarna samtidigt som den är genomsläpplig för vatten, den skapar ett prefekt mikroklimat och gör att behovet av rensning blir minimalt.

Det är inte bara trädgården som skall förberedas för vintern, även ute i de olika bigårdarna finns det fortfarande arbete att göra med den sista fodringen inför vintern. Bina har sedan augusti börjat förberedas sig för den kommande vintern och i samma takt som antalet blommar har minska har bisamhället gjort det samma. För att samhället skall vara välrustade har vi sett till att de har ett lagom stort utrymme inför vintern så att de inte behöver värma upp mer än nödvändigt sen när kylan kommer. En annan viktig sak är att det finns tillräckligt med pollen i varje samhälle så att till våren då bina börjar förbereda sig inför sommaren och antalet bin ökar används pollen som foder i det växande samhället. Vill man ha friska och starka samhällen behöver de även behandlas mot parasitkvalstret Varroa som lever på bina och deras laver. Vi på Bokeslundsgården har valt att använda den ekologiska metoden med bla Mjölksyra i stället för bekämpningsmedlet Apistan som kan lämna restprodukter i den färdiga honungen.

Medans hösten betyder förberedelser inför vintern betyder det för andra ett slut. Hur bra ens djur än har haft det är det aldrig en rolig dag när man tar det slutliga beslutet vilka djur som kommer att få leva kvar som föräldradjur till nästa generation och vilka som kommer att sluta på tallriken. När vi säljer kött till privatpersoner och restauranger använder vi oss av det bästa småskaliga slakterierna vi kan hitta så att djur som har haft ett bra liv även skall få ett bra slut. Det djur som vi äter själva slaktar vi här hemma på gården, minimalt med stress och inga transporter. Att kunna slakta och ta tillvara på ett helt djur är kunskap som blir mer och mer ovanligt. Idag fick vi hjälp med slakten av våra två praktikanter som är här för att lära sig just om detta. För oss är det att respektera djuret att ta till vara så mycket som möjligt och inte kasta mat. Våra praktikanter har nu fått prova på allt från att bedöva, avliva, plockning, urtagning till styckning. Bara för att själva slakten nu är klar är det mycket arbete som återstår, soppa som skall kokas på krås, ben som skall saltas och sen rökas och så kanske det godaste av allt inkokt kalkonlever med kalkonfett mera bilder på detta kommer framöver.

Måste bara få avsluta med en sista bild från dagen, detta är på en av det blivande föräldrar djuren. När man ser hennes fantastiska fjäderdräkt fylld av gyllene toner och stänk av guld blir man så nyfiken på att se hur hennes kycklingar kommer att få för färger. Om några månader när vårens kycklingar kommer får vi svaret.

september 27, 2014 1

Bondens böna

Vilken sommar det har varit i trädgården, en mild vinter följs av en tidig vår lång försommar och extrem värme. Det skiftande vädret har gjort att vissa grönsaker så som rädisorna blev klara mycket snabbt, lite för snabbt egentligen för det var inte så många veckor som vi hade på oss att skörda innan dom gick i blom. Den 12 mars började vi så Bondbönor då det fortfarande var lite kyligt i luften och jorden var lite på gränsen till att vara för kall. Det flesta bönorna vill ha det riktigt varm så antingen så man dem sent eller så förkultiverar man dem innan och planterar ut stora plantor. Det är här Bondbönan skiljer sig för den har inga problem med kyla snarare tvärt om för den trivs riktigt bra och skadas inte av enstaka frostnätter. Efter att i flera veckor ha skördat ar det nu tid för det allra viktigaste av allt fröodlingen.

Det största och finaste baljorna ar fått sitta kvar på plantorna så själva bönorna inuti har fått all den näring dom behöver och blivit så stora som dom bara kan fulladdade med växtkraft. När baljorna börjar svartna och man hör fröna rassla där inne är dom mogna att skörda i vårat fall nästan exakt 5 månader efter sådd.
Efter att man har skördat skall själva bönorna rensas från baljan och det finns inget bättre verktyg till detta än flinka fingrar.

Efter att alla fröna är rensade och vi har fått nästan 15 liter Bondbönor skall de läggas på tork. Den sista fukten måste lämna fröna innan dom är redo för att sparas.
För att fröna skall hålla så länge som möjligt och behålla en hög grobarhet skall de förvaras torrt, svalt och mörkt. Är de fuktiga när man börjar lagringen finns det risk att förna möglar och allt arbete är förgäves.

Du kan köpa utsäde till din Bondbönor varje år men tycker du att detta med fröodling värkar spännande så är Bondbönan en perfekt nybörjarväxt. Det finns många olika sorter som är odlingsvärda alla med lite olika egenskaper. Vi har fastnat för en sort som heter Crimson flowered Indiga en rödblommande sort som har tvåfärgat utsäde både röda och gröna. Mycket lätt att odla, får alltid en bra skörd som smakar fantastiskt.
Genom att själv odla dit eget frö kan du vara med och bevara en sort genom Föreningen Sesam http://www.foreningensesam.se/ kan du hitta utsäde och få hjälp och stöd i dit arbete med att bevara. Genom att själv fröodla äkta gamla sorter hjälper du också till att bevara ett självständigt jordbruk där det är bonden själv som har rätt till sitt utsäde och man tvingas inte till att betala licensavgifter till något företag.

augusti 10, 2014 0

Hötider högtider högtid

Säger man höskörd får dom flesta man pratar med något lyriskt i blicken nu när man sitter där mitt uppe i årets skördande av hö/ensilage till våra djur så är det medt en massa sittande i traktorn känns det som, här är det dock vår granne Torbjörn som hjälper till med huggandet av vallen. Vi har redan skördat tre stycken här hemma och vi har fått in ca 200 balar fantastiskt torrt och fint hö i småbalar. Hö är perfekt till våra kaniner eller om man behöver hålla några djur inne och inte vill öppna en stor bal ensilage. Även om hö är himla smidigt så är jag mer förtjust i ensilage eller nu skall jag vara helt ärlig, jag är mer förtjust i sånt ensilage som vi kommer att få i årets första skörd. Ett ensilage som är torrt och fint och när man öppnar en nya bal till djuren doftar det sommar och örter. Föra året var det inte lika roligt, efter att vi hade väntat på fint väder och vallen han förväxa blev det till slut tid att hugga. Men bara någon dag senare var den första regnskuren av många framme, man vänder och vänder för att få det torrt och precis när man tror att det skall gå att pressa börjar de första dropparna slå mot rutan. Det blev något men inte var det bra blått och tungt, vissa balar var så blöta att det rann om de när man skar upp skyddsplasten, djuren åt det gärna men det blir så mycket extra runga lyft när man skall hålla på och fodra och en massa extra fukt i stallet från ett foderbord fullt av blöt ensilage. Som tur är händer det inte så ofta att det blir så illa, därför är man extra tacksam när man kan fylla på lagren inför kommande vintern med prima vara.

Det är en fin rytm i detta med vinterfoder, det var inte många veckor sen som det sista djuren var kvar i stall och vinterhagar. Varje dag skulle det fodras och förra sommarens lager räckte med 1 bals marginal. Nu börjar allt om igen med nytt foder som utgör en av grundstenarna för att vi skall kunna ha djur. Djuren betar själva mycket av det överflöd som finns och det som dom inte hinner med sparar vi till vintern

Finns det något på dit jobb som gör dig så där barnsligt glad att du inte kan sluta le så fort du tänker på det?

Så är det för mig och detta med grovfoder (=hö/ensilage) när vi startade Bokeslundsgården kring 2005 hade vi precis övertagit den fastigheten där vi i dag ha Bo på lantgård. Beteshagarna var igenvuxna och på åkrarna var det monokultur som gällde med rena gräsvallar som gödslades kraftigt med konstgödsel för att ge stora skördar. Vi började med att införa våran 4 åriga växtföljd, år 1 odlar vi spannmål havre/vete/korn eller råg med insådd av flera olika sorters gräs och klöver. Dessa gräs och klöverplantor är känsliga för ogräs men det tar spannmålen hand om och när vi sen har tröskat på hösten är gräset och klöverplantorna redo att ta över, sen har vi vall år 2-4 där vi skördar vinterfoder till djuren och på hösten år fyra innan vi börjar om igen får djuren beta återväxten efter den andra skörden i september samtidigt som vi börjar fodra dem. Med detta system och komposterad gödsel har vi ökat avkastningen på våra åkrar utan att använda inköpt gödning. Så nu efter att man har kört ett par såna 4 års cykler är det helt underbart att vara ute och arbeta med jorden, innan så kunde det vara så lite gräs att det var svårt att se strängarna som blir när man hugger för det var så tunt.

juni 9, 2014 0

GastroNord

Det finns många premiärer som man ser fram mot under våren, första nässlorna första sparrisen eller solvarm honung direkt från kupan. Men den premiären som vi har sett fram mest mot i år är ändå våra kulturraskycklingar, efter månader av arbete presenterade vi årets första omgång på fackmässan GastroNord där kockarna ur svenska kocklandslaget http://www.kocklandslaget.se/index.php tävlade med våra kycklingar i olika anrättningar för att vissa och bjuda besökarna på några av Sveriges godaste kycklingar. Här ser ni lagkaptenen i kocklandslaget Edin Dezmat med två av våra kulturraskycklingar, knappt 4 månader gamla och redan rejält stora med slaktvikter för tupparna på 1,3 kg st.

Har man såna här råvaror brukar man lyckas ganska bra i köket även här hemma men efter att ha smakat deras anrättningar inser man att man ligger i lä rejält. Nu hoppas vi att kunna följa upp med nästa leverans om några veckor så flera får möjlighet att smaka dessa fantastiska kulturraskycklingar. Alla våra djur är garanterat renrasiga och anslutna till Svenska Kulturhönsföreningens http://www.kulturhons.se/ stamböcker för respektive ras, vi arbetar för att dessa raser skall finnas kvar för framtiden och bibehålla sina utmärkta produktionsegenskaper.

På plats i Stockholm blev vi även inbjudna av Gastronomiska samtal för att delta i ett möte kring våra äldre svenska djurraser och odlade mångfald för framtidens svenska kök, du kan lyssna till detta samtal och många fler på http://www.gastronomiskasamtal.se/index.html det är en diger lista med samtal kring aktuella och spännande ämnen.

Det finns stora möjligheter med våran svenska mångfald av djur och växter där man så att säga flyttar ut dessa raser från olika typer av genbanker, dessa växter och djur får åter en framträdande roll i livsmedelsproduktionen precis som dom var skapade för, så egentligen gör man inte något nytt och revolutionerande utan man fortsätter bara det arbetet som alltid har pågått. Dessa djur och växter är kopplade till vårat klassiska svenska kök och kan i framtiden vara med och bidra med en unik terroir.

Tyvärr så måste jag avsluta med en sak som inte är så rolig. Vår vän Linda på Ängsholmens Gårdsmejeri i Uppland http://www.angsholm.se/ driver nordens enda buffelmejeri. Varje dag efter att buffelkorna har kalvat mjölkar de sina djur och förädlar mjölken till underbar mozzarella och andra ostar. Efter att ha haft äran att prova deras ostar grädde och smör kan jag bara rekommendera alla att själva köpa om man får möjligheten. Linda och hennes familj har lagt ner otroligt mycket resurser och tid på sina bufflar och produkter, tack vara dem har vi nu en äkta svensk närproducerad buffelmozzarella. Då känns det så tråkigt när det nu finns ett annat företag kallar sig för Sveriges första buffelmozzarellafabrik och med hjälp av importerad buffelmjölk producerar sk svensk mozzarella långt bort från svenskt djurskydd och restriktiva antibiotikaanvändning. Jag tycker att det är ett grovt intrång att kalla sig för den första när man vet att man inte är det eller att kalla sin produkt för närproducerad när den uppenbart inte är det. Jag hoppas att alla kunniga konsumenter genomskådar denna reklamen och i stället satsar på en äkta svensk buffelmozzarella från Linda

maj 14, 2014 1

Long live the queen

På Bokeslundsgården håller vi oss med våra egna kungligheter i hönsgården regerar Queen Silvia med sin tupp, men i kuporna är det drottningen själv som bestämmer. 1 Maj är lite av ett riktmärke för bigården, det första skattlådorna har kommit på och vi har även gjort det stora flertalet av årets avläggare. Så från 16 samhällen i morse har vi nu 28, alla är lite olika i hur långt de har kommit i vårutvecklingen. Medan det flesta av samhällena var kraftiga hittade vi även två där drottningen inte var närvarande, hon gick inte att hitta och inga ägg eller larver heller bägge två fick ramar med färska ägg och vi hoppas nu att de själva drar upp en ny drottning. Drottningen på bilden har ett rött märke på ryggen, olika år har olika färger för biodlare och ett rött betyder att hon är född 2013

Starka samhällen betyder att bina mår bra och det ger i sin tur mycket honung. Flera honungsramar täckta med vit vax hittade vi redan trots att rapsen bara har börjar att blomma. Rapsen brukar vara den grödan som ger mest honung och är en mycket välkommen start på honungssäsongen. När bina väl har klarat vintern på sina foderlager hittar de många vårväxter som ger dem både nektar och pollen men ingen av dessa kan mätta sig med rapsen i ymnighet.

Vår tvillingkupa har exploderat med bin det är så många att som har hittat på en massa kreativa saker som att bygga vaxkakor utanför ramarna. Även om det är väldigt vackert och beundransvärt är det helt omöjligt att skörda dessa vaxkakor när dom är fulla med honung utan att förstöra dem helt och störa samhället kraftigt. Därför fick denna första gyllene honungen bli det där lilla extra vid dagens lunch och bina får riktiga rammar att bygga på i stället.

maj 1, 2014 0

Kycklingar på grönbete

Årets första omgångar med kulturraskycklingar har nu flyttat ut i sina betesburar. Varje dag får de färskt rent bete som de kan äta och leta insekter i. Då burarna flyttas varje dag slipper kycklingarna komma i kontakt med sin egen gödsel samtidigt som vallen blir gödslad. Burarna flyttas enkelt med hjälp av en hjulsläde och handtag i var ände av buren beroende på om man vill flytta den framåt eller bakåt.

Kycklingarna har allt de behöver i buren, vatten och mat som fylls på i samband med att buren flyttas då god foderhygien är viktigt för att ha friska kycklingar som växer och utvecklas bra. Kycklingarna väljer mellan gårdens egna havre och korn kompletterat med proteinfoder och så mycket gräs, örter och småkryp som de kan hitta.

Buren har en stor inomhusdel där de är skyddade från regn och sol där de även sina sittpinnar. Att sova på pinne är en stark drift hos hönsfåglar och bidrar till djurens välbefinnande och ett utlopp för ett naturligt behov. Pinnarna sitter 20 cm från bakväggen och därefter 30 cm emellan. Varje kyckling har gott om plats och stor valfrihet i var de skall sitta.

Buren är byggd i tryckbehandlat virke för att tåla utomhusmiljön, inomhusdelen är klädd med plåt i tak och väggar. Utomhusdelen är klädd med putsnät vilket är kraftigt och formfast och ger fullgott skydd mot rovdjur. Lite mindre än hälften av utomhusdelen är sedan taktäckt för att skydda foder och vatten från extern förorening.

När buren skall flyttas fäller man ner en avdelare som underlättar arbetet med att få tag i och hantera djuren övrig tid används inte avdelaren som syns i taket. Kycklingarna flyttar ut i burarna när de är mellan 6 och 9 veckor beroende väderförhållande. När kycklingarna är mellan 4 och 5 månader är det nästan fullvuxna en vanlig kyckling som man köper ute i affären är mellan 5-6 veckor när den är färdigvuxen, det djur som är lämpliga för avel flyttas för vidare uppfödning medan det andra slaktas. Burarna är lämpliga för det flesta typer av fjäderfän så som höns, pärlhöns och kalkoner.

april 22, 2014 2

Hembesök

”Ingen kan göra allt men alla kan göra nått” låter som något man skulle kunna läsa i en bok om Nalle puh men det stämmer änd så himla bra in på detta med bevarande av svenska husdjursraser. Tidigare i våras var jag på besök hos Albin på hans gård i Billinge, på gårdsplanen möts man av gula ankor och grupp mycket nyfikna Skånegäss. Dessa gula ankor är nästa så rätt som det kan bli, den svenska gula ankan trodde man länge var utdöd men så hittade man en flock i just Billinga och från dessa ursprungsdjur stammar i dag alla Svensk gulankor. Är man bara en eller mycket få djurägare som har en ras blir det väldigt känsligt om något skulle hända därför är det bättre att sprida ut djuren i olika besättningar för att på så sätt sprida riskerna. Hur många djur man har är mindre viktigt bara man har minst en hanne och en hona för då är man med och är en länk i bevarandekedjan

Man blir så glad när man ser en fin flock med ankor och gäss som får gå fritt på gården och vara som dom är mest, lite nyfikna på vad för gott som kan gömma sig i gräsmattan eller om det är ett bra ställe att värpa på här under krusbärsbusken. Blir du som jag lite sugen på att se flera bilder på Albins djur eller varför inte kläcka lite ägg efter dem gå då in på hans hemsida http://www.billinge22.hemsida24.se/avels%C3%A4gg-till-salu/avels%C3%A4gg/svensk-gul-anka-15620045

april 7, 2014 0

Samtidigt på Bokeslundsgården

Vissa dagar känns det som att alla bitar faller på plats och allt det man föresätter sig blir verklighet. Den tidiga våren gör att man kan omsätta all den där odlarlusten i handling ute i trädgården, så medan vi jordförbättrar odlingarna med fåren ströbädd från förra vintern hjälper några av våra minsta vänner med pollineringen av våra blommande fruktträd. I vårat stora växthus finns det en liten fruktgård med aprikoser, persikor och nektariner. Trots att vi inte har någon värme där inne blommar träden redan med sina skyar av rosa och vita blommor, bina blir väl belönade för sina tjänster i form av nektar som behövs ute i kuporna nu när antalet bin ökar för att hinna med att samla nektar och pollinera inför den kommande våren och sommaren.

Våren är en tid för att testa nya saker och med hjälp från Cecilia på http://www.nyrupsosteria.se har vi nu testat att samla björksav med dessa tappar som leder saven direkt ner i dunken mycket hygieniskt och säkert. Det var många år sen vi provade det senast och då med betydligt enklare metoder. Vi hoppas att detta lilla försök skall slå väl ut för det är många idéer man får när man börjar lära sig mera om denna fantastiska produkt.

Nu när trädgården är gödslad och plöjd skall det första lådorna med potatis få komma ut i växthuset, det kommer att bli ganska många innan det är klart, Ett hundratal olika sorter brukar vi sätta varje år, några riktiga klassiker som Jämtlands vit och Dalslands blå men även lite nyheter som Apache en vackert röd potatis med fina gula ögan som vi fick en stor låda sättor av från våra goda grannar i Högseröd.

Ser inte så mycket ut för världen nu men detta är en av våra nya betesburar som vi skall ha till våra kycklingar. Teori är en sak men man måste prova sina tankar och funderingar ute i verkligheten, därför håller vi nu på och bygger en serie på fem burar. Alla är lite olika och tanken är att se vilken som djuren trivs bäst i och som är enklast för oss att flytta runt så kycklingarna får nytt färskt gräs varje dag när de är ute. Liknande burar förekommer i andra länder tyvärr kan man inte kopiera dessa rakt av utan de måste förbättras för att följa svensk lagstiftning och det regler som Krav har satt upp. En vanlig kyckling som man köper ute i affären har bara levt i ca 30 dagar, våra kycklingar lever i 140 dagar, det ställer helt andra krav på sin miljö och det är det som vi försöker tillgodose med dessa flyttbara betesburar.

mars 30, 2014 0

Stairway to heaven

Man känner sig som fisken i vattnet med en felcosekatör i handen och en fällsåg och fickan halvvägs upp i ett äppelträd med solen som värmer och vårfåglar i buskarna. En härlig mjukstart på beskärningsuppdragen nu på våren, äppelträd och päron fick en välbehövlig beskärning för att gå rustade in i den kommande växtsäsongen, man märker direkt att dessa gamla klenoder till träd har haft återkommande besök av en duktig trädgårdsmästare i sin ungdom, placering och grenvåningar är så bra som man kan önska, tyvärr så har det även förekommit en alt för kraftig stympning för ett 20 tal år sen som har lämnat permanenta men och något som har förkortat livslängden på flera av träden. 100 små klipp är bättre än ett stort sa min lärare på Alnarp och det stämmer det mesta man behöver göra kan man göra med en sekatör, känner man behovet av en såg skall det tänkas över noga och motorsåg är nästan aldrig befogat om man inte vill fälla trädet helt.

Det var fler en jag som kom ett steg närmare himmelen i dag, vårt nya kalkonpar fick en kort karriär på gården innan det blev bitna ute i fruktgården under natten. När man väl tagit han om dessa två inser jag att även Myskankorna lyser med sin frånvaro mycket letande men inte ens en fjäder hittas. Känns tungt när man förlorar djur nu på våren när man som bäst väntar på ungar av dom. Tyvärr så är det priset man får betala om man vill ha djuren så naturligt som möjligt, för oss är det ett måste att djuren skall få vara så fria som möjligt så det själva kan ströva runt på gården och hitta sin egen mat, helst värpa i sina hus men i värsta fall hitta sig ett eget rede ute. Efter dessa förluster blir man extra noga med att räkna in alla vis stängning och då fattades ytterligare två kalkonhönor, två av våra lite mer fria själar som gärna dröjer sig kvar ute. Efter lite ropande efter tanterna kom de gående lugnt och fint från snåren, tur att i alla fall de klarade sig

Att vi får djur tagna hör som tur är till ovanligheterna även om det aldrig är något som man vänjer sig vid helt. Av alla det djur som slaktas här på gården så finns det vissa som man vill erbjuda bästa möjliga slut. När tiden är slut för våra avelsdjur slaktar vi de helst på gården och använder köttet själva. Vår avelsgalt Hamlet hade kommit till den punkten. Han har haft ett fantastiskt liv på gården där han har kunnat gå ute varje dag hela året och böka i jorden eller svalka sig i leran en varm sommardag, han har även varit en riktig charmör och det skulle inte förvåna mig om han har blivit far till mer än 40 kultingar, han har även hunnit bli farfar och morfar till en massa smågrisar med. När vi slaktar våra grisar här hemma gör vi det när våra grisar är som lyckligast. Själva slakten har två huvud moment, bedövning så att djuret är medvetslöst inför själva avlivningen som sker genom att pulsådern skärs av med en vass kniv i halsen. Vi ger Hamlet mat i ett spann och när han som bäst stå och äter sätter vi bultpistolen mot pannan och sen känner kan inte mer, inga transporter eller stress ett öde som är få grisar förunnat.

mars 5, 2014 1

The time has come

Alla vill väll ha trevliga grannar? men mina grannar är strået vassare. Denna underbara syn fick jag har om dagen när man sneglar in på grannfältet. De slår det flesta om inte alla vädertjänster som finns, om man vill veta om man är tidig eller sen med sina vårbestyr räcker det att kolla sig över axeln och se vad de håller på med. Onekligen känns det ganska bra när man har fått i våg det sista beställningarna inför vårbruket på åker och trädgård. Som vanligt är det allt för många sorter som skall odlas även detta år, efter ett år utan skall vi åter så både Midsommarråg och Ölänskt Lantvete, förutom allt korna och havre som vi odlar till djuren. Både råg och vete hör hemma i köket, när förrådet av malsäd minskar snabbt och man i stället står där med goda limpor kommer viljan och lusten att odla uppföröka och bevara. Men inte allt utsäde odlar vi själva även om vi försöker då är det tur att det finns företag som Runåbergs fröer ( http://www.runabergsfroer.se/ ) enligt mitt tycke Sveriges förnämsta fröfirma som visar på odlarglädje och ett helhetstänkande med största delen ekologiskt frö från sorter som provodlats under lång tid i vissa fall generationer. Alla som inte har beställt från dem borde göra det och stödja en Äkta fröfirma.

Inte bara i trädgården finns det mycket att göra, efter flitigt skogande är delar av våran fälad ett steg närmare sin forna glans med ett öppet och ljust landskap fullt av spännande växter och dagen till ära en hackspett som trummade ivrigt efter mat. Fäller man mycket så får man mycket ris och grenar och nån stans skall det ta vägen och varför inte ge växter som svedjenävan en chans att kolonisera området, de är helt beroende av upphettning för att fröna skall gro. Det finns så mycket man kan använda i hagen, från det Enar som finns i området får vi stängselstolpar, bara kvista och spetsa till innan användning. Så medan jag drar granar till elden står vår praktikant med lövhacken i högsta hugg.

Våra killingar som börjar bli några veckor nu är svåra att ha nån riktig kolla på var det är, det ända man kan säga med säkerhet är att de inte är inne hos sina mammor, att lämna stalldörren öppen är att be om bekymmer när en flock av övermodiga killingar kastar sig ut för att sekunderna efter skrika vilt efter tryggheten i stallet. I går hittade jag en av killingarna på höskullen, vår ganska branta trappa var allt för frestande och sen var det svårt att komma ner igen på egen hand så då passade det bra att bli buren, bara några veckor kvar nu innan det kan flytta ut igen om våren fortsätter som nu, inte bara killingarna rymmer ut…

..en av våra kalkonhönor envisas med att själv hitta sina reden, tyvärr går det inte så bra nu när träd och buskar saknar löv och kråkfåglar allt för lätt hittar hennes ägg. Efter en del år utan kalkoner känns det himla roligt att ha en flock här hemma igen som går och myser på gårdsplanen. Med sitt nyfikna sätt och udda egenheter fastnar man lätt sittandes bara tittande på dem, hönor som utforskar och två tuppar som tävlar och uppmärksamhet.

februari 28, 2014 0