Alla vill väll ha trevliga grannar? men mina grannar är strået vassare. Denna underbara syn fick jag har om dagen när man sneglar in på grannfältet. De slår det flesta om inte alla vädertjänster som finns, om man vill veta om man är tidig eller sen med sina vårbestyr räcker det att kolla sig över axeln och se vad de håller på med. Onekligen känns det ganska bra när man har fått i våg det sista beställningarna inför vårbruket på åker och trädgård. Som vanligt är det allt för många sorter som skall odlas även detta år, efter ett år utan skall vi åter så både Midsommarråg och Ölänskt Lantvete, förutom allt korna och havre som vi odlar till djuren. Både råg och vete hör hemma i köket, när förrådet av malsäd minskar snabbt och man i stället står där med goda limpor kommer viljan och lusten att odla uppföröka och bevara. Men inte allt utsäde odlar vi själva även om vi försöker då är det tur att det finns företag som Runåbergs fröer ( http://www.runabergsfroer.se/ ) enligt mitt tycke Sveriges förnämsta fröfirma som visar på odlarglädje och ett helhetstänkande med största delen ekologiskt frö från sorter som provodlats under lång tid i vissa fall generationer. Alla som inte har beställt från dem borde göra det och stödja en Äkta fröfirma.
Inte bara i trädgården finns det mycket att göra, efter flitigt skogande är delar av våran fälad ett steg närmare sin forna glans med ett öppet och ljust landskap fullt av spännande växter och dagen till ära en hackspett som trummade ivrigt efter mat. Fäller man mycket så får man mycket ris och grenar och nån stans skall det ta vägen och varför inte ge växter som svedjenävan en chans att kolonisera området, de är helt beroende av upphettning för att fröna skall gro. Det finns så mycket man kan använda i hagen, från det Enar som finns i området får vi stängselstolpar, bara kvista och spetsa till innan användning. Så medan jag drar granar till elden står vår praktikant med lövhacken i högsta hugg.
Våra killingar som börjar bli några veckor nu är svåra att ha nån riktig kolla på var det är, det ända man kan säga med säkerhet är att de inte är inne hos sina mammor, att lämna stalldörren öppen är att be om bekymmer när en flock av övermodiga killingar kastar sig ut för att sekunderna efter skrika vilt efter tryggheten i stallet. I går hittade jag en av killingarna på höskullen, vår ganska branta trappa var allt för frestande och sen var det svårt att komma ner igen på egen hand så då passade det bra att bli buren, bara några veckor kvar nu innan det kan flytta ut igen om våren fortsätter som nu, inte bara killingarna rymmer ut…
..en av våra kalkonhönor envisas med att själv hitta sina reden, tyvärr går det inte så bra nu när träd och buskar saknar löv och kråkfåglar allt för lätt hittar hennes ägg. Efter en del år utan kalkoner känns det himla roligt att ha en flock här hemma igen som går och myser på gårdsplanen. Med sitt nyfikna sätt och udda egenheter fastnar man lätt sittandes bara tittande på dem, hönor som utforskar och två tuppar som tävlar och uppmärksamhet.
Bokeslundsgården 
Kommentera