Man ska ha husvagn

Nu har vi kommit till ytterligare ett steg i vårt hönsår, efter att i flera månader ha kläckt kycklingar och sett dem växa sig stora har nu dagen kommit för att ge några lyckliga få chansen att på ett väldigt konkret sätt bidra till rasens fortlevnad genom att bli kommande års avelsdjur. Det är sammanlagt 96 djur har valts ut för avel men det är inte färdigt ännu ytterligare platser är lediga och för bla våra Fifty five flowery finns det goda chanser att bli vald till avelsdjur i alla fall om man är höna, totalt kvar att rekrytera för hönsen är ca 60 djur, hos pärlhönsen ankorna och kalkonerna är det ytterligare några djur som skall sparas

För dessa våra blivande avelsdjur är bara det bästa gott nog, det flesta av dem har redan vant sig vid utelivet i våra betesburar men nu när de är tillräckligt stora för att bli utvalda till avelsdjur flyter de in i fruktgården där dom lever ett riktigt friluftsliv bland fruktträd och på nätterna har de tryggheten i sitt mobila hönshus. Där inne har dem mat sittpinnar och när det finns behov värpreden. Än så länge går våra blivande avelsdjur från det olika raserna blandade men till hösten när det börjar bli kalt och mörkt flyttar de in rasvis i hönshuset inför kommande avelssäsong

maj 23, 2014 2

GastroNord

Det finns många premiärer som man ser fram mot under våren, första nässlorna första sparrisen eller solvarm honung direkt från kupan. Men den premiären som vi har sett fram mest mot i år är ändå våra kulturraskycklingar, efter månader av arbete presenterade vi årets första omgång på fackmässan GastroNord där kockarna ur svenska kocklandslaget http://www.kocklandslaget.se/index.php tävlade med våra kycklingar i olika anrättningar för att vissa och bjuda besökarna på några av Sveriges godaste kycklingar. Här ser ni lagkaptenen i kocklandslaget Edin Dezmat med två av våra kulturraskycklingar, knappt 4 månader gamla och redan rejält stora med slaktvikter för tupparna på 1,3 kg st.

Har man såna här råvaror brukar man lyckas ganska bra i köket även här hemma men efter att ha smakat deras anrättningar inser man att man ligger i lä rejält. Nu hoppas vi att kunna följa upp med nästa leverans om några veckor så flera får möjlighet att smaka dessa fantastiska kulturraskycklingar. Alla våra djur är garanterat renrasiga och anslutna till Svenska Kulturhönsföreningens http://www.kulturhons.se/ stamböcker för respektive ras, vi arbetar för att dessa raser skall finnas kvar för framtiden och bibehålla sina utmärkta produktionsegenskaper.

På plats i Stockholm blev vi även inbjudna av Gastronomiska samtal för att delta i ett möte kring våra äldre svenska djurraser och odlade mångfald för framtidens svenska kök, du kan lyssna till detta samtal och många fler på http://www.gastronomiskasamtal.se/index.html det är en diger lista med samtal kring aktuella och spännande ämnen.

Det finns stora möjligheter med våran svenska mångfald av djur och växter där man så att säga flyttar ut dessa raser från olika typer av genbanker, dessa växter och djur får åter en framträdande roll i livsmedelsproduktionen precis som dom var skapade för, så egentligen gör man inte något nytt och revolutionerande utan man fortsätter bara det arbetet som alltid har pågått. Dessa djur och växter är kopplade till vårat klassiska svenska kök och kan i framtiden vara med och bidra med en unik terroir.

Tyvärr så måste jag avsluta med en sak som inte är så rolig. Vår vän Linda på Ängsholmens Gårdsmejeri i Uppland http://www.angsholm.se/ driver nordens enda buffelmejeri. Varje dag efter att buffelkorna har kalvat mjölkar de sina djur och förädlar mjölken till underbar mozzarella och andra ostar. Efter att ha haft äran att prova deras ostar grädde och smör kan jag bara rekommendera alla att själva köpa om man får möjligheten. Linda och hennes familj har lagt ner otroligt mycket resurser och tid på sina bufflar och produkter, tack vara dem har vi nu en äkta svensk närproducerad buffelmozzarella. Då känns det så tråkigt när det nu finns ett annat företag kallar sig för Sveriges första buffelmozzarellafabrik och med hjälp av importerad buffelmjölk producerar sk svensk mozzarella långt bort från svenskt djurskydd och restriktiva antibiotikaanvändning. Jag tycker att det är ett grovt intrång att kalla sig för den första när man vet att man inte är det eller att kalla sin produkt för närproducerad när den uppenbart inte är det. Jag hoppas att alla kunniga konsumenter genomskådar denna reklamen och i stället satsar på en äkta svensk buffelmozzarella från Linda

maj 14, 2014 1

Long live the queen

På Bokeslundsgården håller vi oss med våra egna kungligheter i hönsgården regerar Queen Silvia med sin tupp, men i kuporna är det drottningen själv som bestämmer. 1 Maj är lite av ett riktmärke för bigården, det första skattlådorna har kommit på och vi har även gjort det stora flertalet av årets avläggare. Så från 16 samhällen i morse har vi nu 28, alla är lite olika i hur långt de har kommit i vårutvecklingen. Medan det flesta av samhällena var kraftiga hittade vi även två där drottningen inte var närvarande, hon gick inte att hitta och inga ägg eller larver heller bägge två fick ramar med färska ägg och vi hoppas nu att de själva drar upp en ny drottning. Drottningen på bilden har ett rött märke på ryggen, olika år har olika färger för biodlare och ett rött betyder att hon är född 2013

Starka samhällen betyder att bina mår bra och det ger i sin tur mycket honung. Flera honungsramar täckta med vit vax hittade vi redan trots att rapsen bara har börjar att blomma. Rapsen brukar vara den grödan som ger mest honung och är en mycket välkommen start på honungssäsongen. När bina väl har klarat vintern på sina foderlager hittar de många vårväxter som ger dem både nektar och pollen men ingen av dessa kan mätta sig med rapsen i ymnighet.

Vår tvillingkupa har exploderat med bin det är så många att som har hittat på en massa kreativa saker som att bygga vaxkakor utanför ramarna. Även om det är väldigt vackert och beundransvärt är det helt omöjligt att skörda dessa vaxkakor när dom är fulla med honung utan att förstöra dem helt och störa samhället kraftigt. Därför fick denna första gyllene honungen bli det där lilla extra vid dagens lunch och bina får riktiga rammar att bygga på i stället.

maj 1, 2014 0

Kycklingar på grönbete

Årets första omgångar med kulturraskycklingar har nu flyttat ut i sina betesburar. Varje dag får de färskt rent bete som de kan äta och leta insekter i. Då burarna flyttas varje dag slipper kycklingarna komma i kontakt med sin egen gödsel samtidigt som vallen blir gödslad. Burarna flyttas enkelt med hjälp av en hjulsläde och handtag i var ände av buren beroende på om man vill flytta den framåt eller bakåt.

Kycklingarna har allt de behöver i buren, vatten och mat som fylls på i samband med att buren flyttas då god foderhygien är viktigt för att ha friska kycklingar som växer och utvecklas bra. Kycklingarna väljer mellan gårdens egna havre och korn kompletterat med proteinfoder och så mycket gräs, örter och småkryp som de kan hitta.

Buren har en stor inomhusdel där de är skyddade från regn och sol där de även sina sittpinnar. Att sova på pinne är en stark drift hos hönsfåglar och bidrar till djurens välbefinnande och ett utlopp för ett naturligt behov. Pinnarna sitter 20 cm från bakväggen och därefter 30 cm emellan. Varje kyckling har gott om plats och stor valfrihet i var de skall sitta.

Buren är byggd i tryckbehandlat virke för att tåla utomhusmiljön, inomhusdelen är klädd med plåt i tak och väggar. Utomhusdelen är klädd med putsnät vilket är kraftigt och formfast och ger fullgott skydd mot rovdjur. Lite mindre än hälften av utomhusdelen är sedan taktäckt för att skydda foder och vatten från extern förorening.

När buren skall flyttas fäller man ner en avdelare som underlättar arbetet med att få tag i och hantera djuren övrig tid används inte avdelaren som syns i taket. Kycklingarna flyttar ut i burarna när de är mellan 6 och 9 veckor beroende väderförhållande. När kycklingarna är mellan 4 och 5 månader är det nästan fullvuxna en vanlig kyckling som man köper ute i affären är mellan 5-6 veckor när den är färdigvuxen, det djur som är lämpliga för avel flyttas för vidare uppfödning medan det andra slaktas. Burarna är lämpliga för det flesta typer av fjäderfän så som höns, pärlhöns och kalkoner.

april 22, 2014 2

Hembesök

”Ingen kan göra allt men alla kan göra nått” låter som något man skulle kunna läsa i en bok om Nalle puh men det stämmer änd så himla bra in på detta med bevarande av svenska husdjursraser. Tidigare i våras var jag på besök hos Albin på hans gård i Billinge, på gårdsplanen möts man av gula ankor och grupp mycket nyfikna Skånegäss. Dessa gula ankor är nästa så rätt som det kan bli, den svenska gula ankan trodde man länge var utdöd men så hittade man en flock i just Billinga och från dessa ursprungsdjur stammar i dag alla Svensk gulankor. Är man bara en eller mycket få djurägare som har en ras blir det väldigt känsligt om något skulle hända därför är det bättre att sprida ut djuren i olika besättningar för att på så sätt sprida riskerna. Hur många djur man har är mindre viktigt bara man har minst en hanne och en hona för då är man med och är en länk i bevarandekedjan

Man blir så glad när man ser en fin flock med ankor och gäss som får gå fritt på gården och vara som dom är mest, lite nyfikna på vad för gott som kan gömma sig i gräsmattan eller om det är ett bra ställe att värpa på här under krusbärsbusken. Blir du som jag lite sugen på att se flera bilder på Albins djur eller varför inte kläcka lite ägg efter dem gå då in på hans hemsida http://www.billinge22.hemsida24.se/avels%C3%A4gg-till-salu/avels%C3%A4gg/svensk-gul-anka-15620045

april 7, 2014 0

Packa ägg för att klara posten

Vi på Bokeslundsgården arbetar med mångfald och bevarande av svenska husdjursraser och växter, en del av detta är att man vill ge flera chansen att själva skaffa dessa raser för att de med skall få ha glädjen av att kunna plocka sina egna frukostägg efter tex sina Smålandshöns. Bor man i ett vidsträckt land som vi nu gör är det inte alltid möjligt att hämta sina avelsägg här hemma på gården utan man får ta till hjälp i forma av posten. Deras hantering av paket och brev kan vara mycket styvmodig och för att äggen skall komma fram hela är det viktigt att man packar rätt. Jag vill inte på något sätt ge sken av att vara proffs på detta och det finns säkert många andra bra metoder men detta har funkat bra för oss och våra kunder, se det som lite inspiration om du själv skall börja skicka ägg på detta sätt. För att undvika förväxlingar mellan olika kunders börjar vi med att plocka i hopp hela ordern i en äggbricka som kontrolleras mot beställningen. När det är klart lindas varje ägg i några varv toapapper och placeras sen i en ny äggbricka.

En bricka rymmer 30 ägg och är orden på färre än det sätter vi äggen först och främst i mitten på brickan och undviker hörnen om det är möjligt de det är den mest utsatta placeringen. Tanken med pappret är att ägget skall få viss stötdämpning i sina ändar och förhindra att innehållet flyter ut i paketet om en spricka skulle uppstå. Äggens ålder är helt avgörande om man i slutändan skall få ett bra resultat och många kycklingar, vi skickar inte avelsägg som är äldre än en vecka detta för att efter två veckor avtar livskraften markant, för att man skall ha lite marginaler och ge posten några dagar på sig att leverera paketet skickar vi inte äldre ägg.

När alla äggen är lindade lägger vi på en lika dan äggbricka och med tejp ser till att de sitter stumt mot varandra och äggen har en skyddad ficka där den har gott om stötdämpande material kring sig samtidigt som äggen är skilda från varandra för att undvika skador av kartongen och det andra äggen.

Har man riktig tur får man kartonger från vår lokalföreningen med denna optimala passform för vårt äggpaket, annars så får man fylla upp med ett lager halm kring brickorna så det ligger stilla och inte glider runt inne i kartongen.

Det hela försluts med några varv tejp, bara att skriva dit mottagare och frankera samt hålla tummarna.

mars 14, 2014 7

The time has come

Alla vill väll ha trevliga grannar? men mina grannar är strået vassare. Denna underbara syn fick jag har om dagen när man sneglar in på grannfältet. De slår det flesta om inte alla vädertjänster som finns, om man vill veta om man är tidig eller sen med sina vårbestyr räcker det att kolla sig över axeln och se vad de håller på med. Onekligen känns det ganska bra när man har fått i våg det sista beställningarna inför vårbruket på åker och trädgård. Som vanligt är det allt för många sorter som skall odlas även detta år, efter ett år utan skall vi åter så både Midsommarråg och Ölänskt Lantvete, förutom allt korna och havre som vi odlar till djuren. Både råg och vete hör hemma i köket, när förrådet av malsäd minskar snabbt och man i stället står där med goda limpor kommer viljan och lusten att odla uppföröka och bevara. Men inte allt utsäde odlar vi själva även om vi försöker då är det tur att det finns företag som Runåbergs fröer ( http://www.runabergsfroer.se/ ) enligt mitt tycke Sveriges förnämsta fröfirma som visar på odlarglädje och ett helhetstänkande med största delen ekologiskt frö från sorter som provodlats under lång tid i vissa fall generationer. Alla som inte har beställt från dem borde göra det och stödja en Äkta fröfirma.

Inte bara i trädgården finns det mycket att göra, efter flitigt skogande är delar av våran fälad ett steg närmare sin forna glans med ett öppet och ljust landskap fullt av spännande växter och dagen till ära en hackspett som trummade ivrigt efter mat. Fäller man mycket så får man mycket ris och grenar och nån stans skall det ta vägen och varför inte ge växter som svedjenävan en chans att kolonisera området, de är helt beroende av upphettning för att fröna skall gro. Det finns så mycket man kan använda i hagen, från det Enar som finns i området får vi stängselstolpar, bara kvista och spetsa till innan användning. Så medan jag drar granar till elden står vår praktikant med lövhacken i högsta hugg.

Våra killingar som börjar bli några veckor nu är svåra att ha nån riktig kolla på var det är, det ända man kan säga med säkerhet är att de inte är inne hos sina mammor, att lämna stalldörren öppen är att be om bekymmer när en flock av övermodiga killingar kastar sig ut för att sekunderna efter skrika vilt efter tryggheten i stallet. I går hittade jag en av killingarna på höskullen, vår ganska branta trappa var allt för frestande och sen var det svårt att komma ner igen på egen hand så då passade det bra att bli buren, bara några veckor kvar nu innan det kan flytta ut igen om våren fortsätter som nu, inte bara killingarna rymmer ut…

..en av våra kalkonhönor envisas med att själv hitta sina reden, tyvärr går det inte så bra nu när träd och buskar saknar löv och kråkfåglar allt för lätt hittar hennes ägg. Efter en del år utan kalkoner känns det himla roligt att ha en flock här hemma igen som går och myser på gårdsplanen. Med sitt nyfikna sätt och udda egenheter fastnar man lätt sittandes bara tittande på dem, hönor som utforskar och två tuppar som tävlar och uppmärksamhet.

februari 28, 2014 0

Vårkänslor över gården

Inte undra på man vaknar med ett leende på läpparna var dag nu när våren är här. Låt oss hoppas att den är tidig i år i stället för förra året då den var 20 dagar senare än vanligt. I stallet har nästan alla getterna fått sina killingar och åter igen har det bevisats att det krävs ganska mycket av en snickare för att hålla killingarna inne i boxen. I stället för att begränsa för det små har hela stallet säkrats så dom inte kan hitta på allt för mycket bus, att vara utanför boxen och gärna ute på logen är det bästa som finns och skulle det bli lite läskigt när kalkonerna kommer och spänner upp sig kan man hal som en ål klämma sig in till mamma och alla dom andra tanterna med horn. På tal om kalkoner så har det blivit ett ganska invecklat triangeldrama när 8 kalkonhönor försöker vara två tuppar till lags, våra två grupper har nu sammanförts med tråkiga följder för vår gammeltupp som måste si sig besegrad av en yngre förmåga. Han har dock en hel del charm kvar eller det tycker i alla fall hönorna när de faller pladask vid hans fötter. Men skall man nu ha en hedersstund gör man bäst i att göra det lite avskilt så man slipper störas mitt i. Det verkar i alla fall som att han eller hans rival lyckas i emellanåt för till nästa vecka kläcks det första kalkonäggen.

Är det vår så är det man bara måste ut i trädgården och stoppa fingrarna i jorden och känna hur växtkraften ligger och väntar på sällskap, även om jorden i sig är full av liv behövs det växter för att det skall bli en trädgård. Vårat lilla växthus har stått och varit fullt av ingen ting alls egentligen, lådor och krukor som skall komma hem och redskap som har hamnat där när man varit ute och skördat i höstas, med en bra grepp och några spannar hönsgödsel var ordningen återställd och jorden redo för sina nya invånare. Ända sen i höstas har vi planterat vitlök i olika omgångar för att få en så lång säsong som möjligt för salladsvitlök och knippesvitlök. Det största och finaste får stå kvar till midsommar då det tas upp och torkas och får bli nytt utsäde. 10 kg av sorten Cristo hade vi fortfarande kvar och nästan allt fick plats i våra nya bäddar. Även om vi inte har någon värme på i växthuset förser den svaga vårsolen oss med den lilla extravärmen som behövs för att få vitlökarna att vakna och börja växa.

Samtidigt som mängder av killingar, kycklingar och kalvar kommer till världen är det även slutet på resan för en del. En lika viktig del av livet som starten är måste även slutet vara, det är ett stort förtroende att ha djur. Man gör sitt bästa för att de skall trivas och ha det bra här hos oss under deras tid men lika säkert som starten är slutet för eller senare är det dit vi alla skall, precis som vi människor råder över våra husdjursliv måste vi även se till att det livet avslutas på ett värdigt sätt. Ni har tidigare kunnat läsa om slakt och sett bilder från vårt slakteri, förutom att slakta hemma på gården är det det bästa vi har hittat. Men även om det är resans slut för djuret är det mycket arbete kvar med att ta tillvara köttet på bästa sätt, alla våra nötboskap får hänga i minst 2 veckor från slakt tills styckning för att köttet skall mogna och bli så mört som möjligt, sen styckas det på plats och förpackas, här har vi en bild på en av våra Familjelådor full av styckdetaljer och färs, jag brukar säga att det är en liten bit av allt på hela djuret och tycker du om att laga mat finns det en detalj för alla tillfällen, köttbullar mitt i veckan långkok till helgen och entrecote till sommargrillningarna.

februari 13, 2014 2

The house with the red door

Jag skall erkänna en sak jag är ordblind. Ordblindhet alla är vi olika och för mig handlar det mest om att jag stavar som en kratta, förhoppningsvis lider ni läsare inte så mycket av detta då min dator är ganska hjälpsam med stavningskontroll. Men som tur är lider jag inte av problem med att läsa det skrivna ordet eller en lust till det samma. Jag älskar böcker allt från nördiga faktalitteratur från 1850 om gettens ställning i det skånska bondesamhället till nutid romaner. Tyvärr så är det nästan bara när jag reser som jag har tid att sitta ner och verkligen läsa till vardags så får det bli ljudböcker och det är i en av dessa som meningen The house with the red door återkommer, det är en serie böcker som tar ca 200 timmar att ta sig igenom men nu när man har lyssnat och lyssnat om inte en utan två gånger upptäcker man hela tiden nya detaljer och det är för mig det som är märket av en bra bok och en bra författare, hur mycket av dessa detaljer som är planterade och hur mycket som är författarens lust till skrivandet och berättande som sätter sina spår i texten är oviktigt för de finns där och gör att man fastnar rejält och inte kan låta bli att tänka på hur den än oavslutade serien skall fortsätta i nästa bok.

Varför skriver jag nu detta? lyssna inte på andra människor för allt som oftast är det faktiskt du som har rätt! beakta dina impulser och bara kör. Kycklingarna är ovan är ett bevis för det sommaren 2004 kom det ett paket med otroligt efterforskade ägg från en bevarare som trotsat strömmen och fotsatte hålla sina djur även efter att det hade blivit utdömda som korsningar fortsatt att hålla sin flock med Torparhöns. En otrolig tur var det för det är det enda som jag har hittat efter nu nästan 10 års efterforskning. Sen den där sommaren för 10 år sen har vi varit med och spridit kunskap och djur för att försäkra oss om en fortsättning för denna ras. I dagsläget finns det ett flertal besättningar av denna benbefjädrade höna från Huseby i Småland som nog är en av det allra snällaste raserna som jag känner till den perfekta svenska rasen för dig som har ett litet hönshus och vill ha en prydnad i trädgården.

Eller denna gamla fälad hemma hos barnens gammelmormor, korparna kraxar om onödigt arbeta att restaurera, släpp korna på åkern i stället och låt det bli skog, bara en massa jobb för ett magert bete som till på råga inte ens är så stort. Här får man hoppas att det flesta med mig inser värdet i att restaurera en av våra artrikaste miljöer med slåtterängar och beteshagar. Men vist hade korparna rätt till en del mycket jobb är det och mer återstår innan restaureringen är klar och man bara har vanligt underhåll för klar det blir man aldrig. Men det är så mycket man får när man ger sig in i ett projekt som detta att förvalta den jord som förfäder har slitet med att skapa för att mina barn skall ha en säkrare framtid med ett rikt odlingslandskap.

En del av er har säkert hört om det nya EU förslaget till frölagstiftning som kraftigt skulle inskränka möjligheten att bevara och sprida den mångfald av växter och sorter som finns, avsikterna med det hela kan ha varit det bästa men när man gör för dåliga konsekvensanalyser på följderna blir det slutliga förslaget en omöjlighet även om det skulle bli lag. Odlingens och djurens Occupy Wall Street eller Pussy Riot får klara sig utan tidningsrubriker man får kämpa på i sin vardag för det som är rätt, viljans kraft är enorm och är man bara tillräckligt många och målmedvetna är allt möjligt.

Så oavsett vilka hinder som finns på vägen så är det bara att fortsatta att följa sitt eget sunda förnuft för det flesta hinner som finns är det inte vi själva som sätter där utan omgivningen, datorn och mp3 blev lösningen på min ordblindhet och det finns alltid lösningar på varje problem.

januari 30, 2014 1

Gullringen

Årets första bak blev en riktig klassiker från min barndom om än i lite ny tappning. Så länge jag kan minnas har min mamma Anna-Greta bakat det vi kallar för kransar och som många andra munkar. Att baka är kranarna ganska enkla i alla fall om man har varit med om det några gånger som jag och mina syskon kan intyga. Det ursprungliga receptet fick min mor av sin granne Dagny då de bägge både i byn Eskelhem på Gotland nån gång i början på 50-tale. Man tager 4 normalstora ägg helst frigående ute så man får en fin gula, vispar dom med 4 dl vit socker så poröst som det går. sen tillsätter man 2,5 dl standardmjölk eller fetare och 10 dl vetemjöl och som min mor säger ”4 duktiga teskedar bakpulver, inte rågade men lite mer än strukna”, allt rörs till en slät smet. Har man lite större ägg kan man minska på mjölken eller öka på mjölet lite hur den skall va lär man sig efter hand. Den klassiska smaksättningen är muskot eller citron men i dag kör vi med saffran. Tag ett paket (0,5 g) och häll i morteln med 1 tesked socker och kör runt en stund innan du tillsätter en skvätt starkare vara som i vårat fall var cider brandy, tillsätt det hela till smeten innan mjölet går i.

När smeten är klar har du redan din Gullringen kransapparat framme och 1 kg ister på smältning i stekpannan. Smeten häller eller skedar du i apparaten och genom att trycka på den fjäderbelastade bruna knoppen högst upp öppnar sig apparaten i botten och en cirkelrund smetkrans kommer fram. Har man inte redan en kransapparat hemma i skåpet brukar de går att hitta på loppisar eller likande, men glöm inte att pruta! min mor köpte sin för 8,75 kr och jag har svårt att tro att dom har ökat i värde så mycket.

Mycket försiktigt så att det inte stänker trycker man nu fram kransarna över det varma istret så kransarna landar utan att stänka eller att man doppar apparaten. När man har fyllt en omgång i pannan ställer man i från sig Gullringen och med hjälp av en gaffel börjar man vända på kransarna så de får en jämn och fin färg. Vad som är lagom får man testa sig fram till själv med sin egen spis. Efter några minuter när kransarna är klara lägger man upp dem på papper så kransarna får rinna av lite innan man sockrar.

Inte alla blir runda och fina så dom kan man få frossa på direkt när dom har svalnat lite så kan man bjuda på de som är perfekta, viktigt att inte ha för varmt i pannan och ha ett lock redo om det skulle börja brinna använd inte vatten för att släcka elden utan kväv den. det underlättar mycket om man är två personer som bakar, en som sköter apparaten och själva vändningen och en som tar dom från avrinningen sockrar och lägger kransarna på en plåt för att svalna.

När det hela är klart är det bara att sätta sig ner med en kopp av sin favorit dryck och njuta, kransarna håller sig bra i några dagar. men är lika goda efter en tur i frysen.

januari 6, 2014 0