Man ska ha husvagn

Nu har vi kommit till ytterligare ett steg i vårt hönsår, efter att i flera månader ha kläckt kycklingar och sett dem växa sig stora har nu dagen kommit för att ge några lyckliga få chansen att på ett väldigt konkret sätt bidra till rasens fortlevnad genom att bli kommande års avelsdjur. Det är sammanlagt 96 djur har valts ut för avel men det är inte färdigt ännu ytterligare platser är lediga och för bla våra Fifty five flowery finns det goda chanser att bli vald till avelsdjur i alla fall om man är höna, totalt kvar att rekrytera för hönsen är ca 60 djur, hos pärlhönsen ankorna och kalkonerna är det ytterligare några djur som skall sparas

För dessa våra blivande avelsdjur är bara det bästa gott nog, det flesta av dem har redan vant sig vid utelivet i våra betesburar men nu när de är tillräckligt stora för att bli utvalda till avelsdjur flyter de in i fruktgården där dom lever ett riktigt friluftsliv bland fruktträd och på nätterna har de tryggheten i sitt mobila hönshus. Där inne har dem mat sittpinnar och när det finns behov värpreden. Än så länge går våra blivande avelsdjur från det olika raserna blandade men till hösten när det börjar bli kalt och mörkt flyttar de in rasvis i hönshuset inför kommande avelssäsong

maj 23, 2014 2

GastroNord

Det finns många premiärer som man ser fram mot under våren, första nässlorna första sparrisen eller solvarm honung direkt från kupan. Men den premiären som vi har sett fram mest mot i år är ändå våra kulturraskycklingar, efter månader av arbete presenterade vi årets första omgång på fackmässan GastroNord där kockarna ur svenska kocklandslaget http://www.kocklandslaget.se/index.php tävlade med våra kycklingar i olika anrättningar för att vissa och bjuda besökarna på några av Sveriges godaste kycklingar. Här ser ni lagkaptenen i kocklandslaget Edin Dezmat med två av våra kulturraskycklingar, knappt 4 månader gamla och redan rejält stora med slaktvikter för tupparna på 1,3 kg st.

Har man såna här råvaror brukar man lyckas ganska bra i köket även här hemma men efter att ha smakat deras anrättningar inser man att man ligger i lä rejält. Nu hoppas vi att kunna följa upp med nästa leverans om några veckor så flera får möjlighet att smaka dessa fantastiska kulturraskycklingar. Alla våra djur är garanterat renrasiga och anslutna till Svenska Kulturhönsföreningens http://www.kulturhons.se/ stamböcker för respektive ras, vi arbetar för att dessa raser skall finnas kvar för framtiden och bibehålla sina utmärkta produktionsegenskaper.

På plats i Stockholm blev vi även inbjudna av Gastronomiska samtal för att delta i ett möte kring våra äldre svenska djurraser och odlade mångfald för framtidens svenska kök, du kan lyssna till detta samtal och många fler på http://www.gastronomiskasamtal.se/index.html det är en diger lista med samtal kring aktuella och spännande ämnen.

Det finns stora möjligheter med våran svenska mångfald av djur och växter där man så att säga flyttar ut dessa raser från olika typer av genbanker, dessa växter och djur får åter en framträdande roll i livsmedelsproduktionen precis som dom var skapade för, så egentligen gör man inte något nytt och revolutionerande utan man fortsätter bara det arbetet som alltid har pågått. Dessa djur och växter är kopplade till vårat klassiska svenska kök och kan i framtiden vara med och bidra med en unik terroir.

Tyvärr så måste jag avsluta med en sak som inte är så rolig. Vår vän Linda på Ängsholmens Gårdsmejeri i Uppland http://www.angsholm.se/ driver nordens enda buffelmejeri. Varje dag efter att buffelkorna har kalvat mjölkar de sina djur och förädlar mjölken till underbar mozzarella och andra ostar. Efter att ha haft äran att prova deras ostar grädde och smör kan jag bara rekommendera alla att själva köpa om man får möjligheten. Linda och hennes familj har lagt ner otroligt mycket resurser och tid på sina bufflar och produkter, tack vara dem har vi nu en äkta svensk närproducerad buffelmozzarella. Då känns det så tråkigt när det nu finns ett annat företag kallar sig för Sveriges första buffelmozzarellafabrik och med hjälp av importerad buffelmjölk producerar sk svensk mozzarella långt bort från svenskt djurskydd och restriktiva antibiotikaanvändning. Jag tycker att det är ett grovt intrång att kalla sig för den första när man vet att man inte är det eller att kalla sin produkt för närproducerad när den uppenbart inte är det. Jag hoppas att alla kunniga konsumenter genomskådar denna reklamen och i stället satsar på en äkta svensk buffelmozzarella från Linda

maj 14, 2014 1

Kycklingar på grönbete

Årets första omgångar med kulturraskycklingar har nu flyttat ut i sina betesburar. Varje dag får de färskt rent bete som de kan äta och leta insekter i. Då burarna flyttas varje dag slipper kycklingarna komma i kontakt med sin egen gödsel samtidigt som vallen blir gödslad. Burarna flyttas enkelt med hjälp av en hjulsläde och handtag i var ände av buren beroende på om man vill flytta den framåt eller bakåt.

Kycklingarna har allt de behöver i buren, vatten och mat som fylls på i samband med att buren flyttas då god foderhygien är viktigt för att ha friska kycklingar som växer och utvecklas bra. Kycklingarna väljer mellan gårdens egna havre och korn kompletterat med proteinfoder och så mycket gräs, örter och småkryp som de kan hitta.

Buren har en stor inomhusdel där de är skyddade från regn och sol där de även sina sittpinnar. Att sova på pinne är en stark drift hos hönsfåglar och bidrar till djurens välbefinnande och ett utlopp för ett naturligt behov. Pinnarna sitter 20 cm från bakväggen och därefter 30 cm emellan. Varje kyckling har gott om plats och stor valfrihet i var de skall sitta.

Buren är byggd i tryckbehandlat virke för att tåla utomhusmiljön, inomhusdelen är klädd med plåt i tak och väggar. Utomhusdelen är klädd med putsnät vilket är kraftigt och formfast och ger fullgott skydd mot rovdjur. Lite mindre än hälften av utomhusdelen är sedan taktäckt för att skydda foder och vatten från extern förorening.

När buren skall flyttas fäller man ner en avdelare som underlättar arbetet med att få tag i och hantera djuren övrig tid används inte avdelaren som syns i taket. Kycklingarna flyttar ut i burarna när de är mellan 6 och 9 veckor beroende väderförhållande. När kycklingarna är mellan 4 och 5 månader är det nästan fullvuxna en vanlig kyckling som man köper ute i affären är mellan 5-6 veckor när den är färdigvuxen, det djur som är lämpliga för avel flyttas för vidare uppfödning medan det andra slaktas. Burarna är lämpliga för det flesta typer av fjäderfän så som höns, pärlhöns och kalkoner.

april 22, 2014 2

Är gräset verkligen grönare på andra sidan?

Är man ko är svaret alltid ja på den frågan, det är det vi har lärt våra betesdjur genom århundradena. Du har det bra i den hagen där du är men så fort jag ger dig chansen att bytta finns det något ännu bättre som väntar. På samma sätt som vi har präglat våra djur att villigt gå till nya betesmarker så fort vi har gett dem möjligheten så har vi även agerat själva.

Så länge som det har funnits jordbruk har det funnits en utvecklande kraft att förbättra förädla förändra våra grödor och djur, i mångas ögon sätter man likhetstecken mellan dessa tre ord. Men det finns viktiga skillnader att iaktta. Om du har en flock med kor till exempel och du får mjölk kött och hudar till din egna familj och till att sälja, du får oxar som hjälper dig på åkern så du slipper gräva för hand eller köpa en häst, frid och fröjd. Men så en dag inser du att du får så himla mycket mer betalt för din ost och mjölk än för köttet och du börjar spara kalvar efter dina bästa mjölkkor även om de inte är så köttiga. Här sker förändringen sakta men säkert av din flock eller om man skall se det lite större en hel ras, den är inte bättre än vad den var innan bara anpassad till det rådande marknadsförhållandet. Inte bättre bara bättre anpassad.

Kor är bland det svåraste vi har i våra stall att förändra på detta sett med att anpassa vårt befintliga djurmaterial till efterfrågan. Kor tar lång tid på sig att bli vuxna och får bara en avkomma per år. Om man jämför med får som får dubbelt så många avkommor per år om inte flera och kan börja redan när dom själva är ett år medan korna behöver bli två innan de är färdiga. Även detta med antal avkommor är viktigt för du får dubbelt så många att välja på när det gäller fåren, så det blir lättare att välja ut det han och handjuren med bäst egenskaper och man kommer snabbare fram i utvecklingen.

Men så finns genvägen till framgång eller så har i alla fall många tänkt, i stället för att fortsätta denna anpassning av våra Svenska raser har man tagit chansningen och tagit in helt nya raser som är danade under helt andra förhållanden än våra. Många av dessa satsningar har haft det bästa avsikterna och fått staten som aktör för att gynna den inhemska produktionen och bistå ekonomiskt för att sporra import. Många är det raser som har testats i Sverige och många är och allvarliga är följderna. Men svenska är som han är mest han vill vara modern och ha moderna djur i sina stallar kosta vad det kosta vill, självförtroendet på det som man genom generationer har avlat fram är som bortblåst. När Hollänska kor tyska får och höns från nästan hela världen kommer till oss. Kritiska röster för dessa satsningar på importerade kor fanns det och med argument som att hade man satsat lika mycket resurser på att utveckla den svenska kon som man hade på att importera hade vi haft minst lika bra djurmaterial som producerar lika bra som det importerade gör i sin uppkomstmiljö.

Djur har alltid kommit till oss från andra länder men det har varit i en mycket blygsam omfattning om man jämför med vad som hände under den senare delen av 1800-talet. Då som innan hade varit som ett regn på sjön blev nu i ställer en torrläggning innan man fyllde på nytt vatten från en mängd olika håll. Dessa importerade djuren har satt sina spår i många av våra svenska raser fram till att ett organiserat bevarande tig sin form och man började värna om det som fanns kvar av svenska raser. Det finns en uppsjö av benämningar som används på olika djur allt från allmogeras, lantras kulturras produktionsras ja förvirringen kan bli total, sen att olika personer och organisationer har avvikande synsätt och syfte med sin verksamhet hjälper inte till att göra det hela enklare.

Som engagerad i bevarandet blir man inte allt för sällan frustrerad och förundrad över att våra svenska raser inte är mer populära, var finns stoltheten över det svenska djuren? djur och raser som tillsammans med oss har format vår utveckling och inte minst vårt svenska kök. Vi har fantastiskt fina raser som producerar unika råvaror som borde få finnas även i framtiden och för att det skall vara möjligt måste det finnas djur och lantbrukare som håller dem. Så skall vi sluta kasta ut barnet med badvattnet och värna på bred front om våra unika raser både det som är riktigt gamla och nykomlingarna som har visat att det platsar här? Framtiden ser mörk ut om vi inte gör det, vi går från rasernas tidevarv till hybridernas där lantbrukaren blir uppfödare och avelsarbetet ägs av storföretag. Redan i dag är våra kycklingar och värphöns nästan uteslutande korsningar, det mesta av allt det griskött vi äter är från hybrider, det nötkött vi äter kommer till allt större del från korsningsdjur och om utveckling är den samma hos oss som i andra länder snart även mjölken. Det blir inte längre bonden själv som äger sina avelsframsteg utan det är storföretagens hemligheter hur man blandar till den bästa värphönan.

januari 14, 2014 0

Inte riktigt vardag men nästan

Det senaste dagarna har det känts som att man har återvänt lite till sin vardags rytm efter några veckor med jul och nyårsfirande. Nu är man tillbaka med fullkraft och vad är då bättre att sätta tänderna i en ett gammalt projekt som har legat i pipeline länge nu och mognat.Nu när vi har blivit klara med renoveringen av praktikantlägenheten behöver vi något nytt och spännande byggprojekt men innan vi kan börja slita fram skrivdragare och reglar måste det tömmas. Det vi pratar om är en renovering av vår vind här i boningshuset, som alla gamla släktgårdar är den full av minnen och saker. En del får flytta med men mycket får åka på återvinning, skänkas och i vissa få flytta ner igen för en ny chans. Som min svärmor berättade om en ganska oansenlig trälåda som hade varit min frus farfars när han tjänstgjorde under andra världskriget i Stillahavet. Det känns otroligt befriande att bara gå igenom allt för att få vinden tom och redo för uppmätning och planering av bad och sovrum. Dom bästa idéerna får man inte bara sådär utan det måste ligga och mogna lite först.

Men samtidigt som vi gör en insats med detta ligger vår praktikant sjuk så alla det vanliga sysslorna faller på våran lott den med. Här hemma bor det nästan 50 nöt 33 får och nästan 20 getter förutom alla fjäderfä kaniner och grisar så detta med fodring och skötsel tar sin tid. De som kommer till oss på praktik får lära sig detta med djur, hur man fodrar och tankar där kring när det gäller lant och kulturraser, hur man arbetar med djur på ett säkert och roligt sätt och förhoppningen är att när praktikanterna är klara här har dom utvecklat det som kallas djuröga. Förmågan att kunna läsa och tolka det olika djuren, när är de hungriga nyfikna eller bara busiga. Vad är lagom när det kommer till mat och strö hos dem. Plus en massa praktiskt som hur man tämjer kvigor, värkar klövar och kläcker fram kycklingar. Så när vår praktikant nu är sjuk märks det rejält.

Vinter är vår mest aktiva tid med djuren då alla är hemma från sina olika beten och det dyker upp en massa ungar mest hela tiden, i nästan alla våra stall rör sig det blivande mödrarna tungt i väntan på nedkomsten, vi har en ganska utsprid lammning och killning och för korna kommer kalvarna under hela året. Vinter är även en bra tid att förnya gamla vänskapsband mellan skötare och djur. I alla grupper finns det riktigt tama individer som gärna kommer fram och hälsar, betydelsen och vikten av dessa djur kan inte underskattas för de visar resten av flocken att det inte är något farligt och att det möjligen kan bli något gott att smaka på i form av en liten lockgiva. Eller som i detta fall vår fd julgran som har fått ett nytt liv som hos getterna där de kan äta klia sig och stänga mot under nån vekast tid nu. När de inte har träd och buskar att leka med passar en gammal julgran perfekt.

Det är inte bara det fyrfota djuren som man kan få ganska tama, även om inte hönsen kommer springande för att klappas kan man vänja dem vid ens närvara genom att alltid innebära något trevligt och för höns är det att man har med sig lite god mat. Även hur man beter sig inne i buren med hönorna. Lugnt och fint inte en massa hastiga rörelser eller att man försöker få tag i dem. Mat och vatten nära dörren så man enkelt kan fylla på utan att inkräkta allt för mycket på deras utrymme.

januari 4, 2014 0

Gårdsnära julklapp

I sommras hade vi nöjet att stå som värd för Erik Östling och Lisa Jungell som står bakom Gårdsnära ( http://www.gårdsnära.se ) är Sveriges största söktjänst för att hitta närproducerad mat och dryck. Under ett dygn var de här och deltog i gårdens vanliga sysslor under sommaren så som stängsling, djurtillsyn och fodring. Samtidigt som allt detta jobb var deras kamera ständigt med och det ni kommer att se här är bilder på gårdens Svenska Kulturraser av höns, ett stort tack till Erik Östling som tagit alla bilder och för att vi får lov att visa de här i bloggen

Först ut är Gammal Svensk Vit Leghorn en ras som har funnits i landet sen 1885 enligt vissa källor ännu tidigare enligt andra. Denna rasen var en gång i tiden landets med talrika och fanns på nästan varje gård runt om i landet. Ursprunget kom från Italien via USA till oss. Den blev omtagen med öppna armar och fick smeknamnet Bondens höna, det som gjorde den så vanligt förekommande är dess goda produktions egenskaper med fint kött och duktig äggläggare utan att vara överdrivet ruvvillig.

Tittar vi vidare hittar vi en dotter till Vit Leghorn som är något riktigt speciellt, Fifty Five Flowery FF Sveriges första egna ras framtagen av pastorn Martin Silverudd 1955. MS ville förbättra VL genom att göra den könsvisande, inte bara att man lättare ser skillnad mellan vuxna djur utan mer med tanka på det nykläckta kycklingarna. Hönorna har det klassiska utseendet med vita blommor längst ut på fjädrarna medan tupparna är mer lik sin förälder och är nästan helt vita med enstaka mörkare partier i hals, vinge och sadel. Även FF är fina slaktkroppar och lägger stora vita ägg.

Vi fortsätter med ännu en dotter till Vit Leghorn i form av Smålandshönan. Det är även Martin Silverudd som ligger bakom denna ras tanken bakom var att behålla det fina bruksegenskaperna från VL men i stället för vita ägg skulle dessa vara bruna. Med ett litet inslag av Rhode Island red RIR som är en annan av dessa riktigt klassiska raserna som har funnits i landet sen slutet av 1800-talet. Med RIR kom även ett lite lugnare temperament och Smålandshönan är mycket trevlig att ha och göra med, även Smålandshönan är könsvisande medan här är hönorna gråaktiga med ett laxfärgat bröst, tuppar är mer randigt grå över hela kroppen med stora fina kammar.

Vill du veta mer om dessa raser kan du besöka Svenska Kulturhönsföreningens hemsida http://kulturhons.cybersite.nu/

december 28, 2013 2

Moliljan

Under ett 10 tal år har vi på Bokeslundsgården arbetat med att bevara våra Svenska raser av husdjur, det flesta raserna som har kommit till gården kom för att stanna andra har vi haft för en tid innan det flytande vidare till nya besättningar en sån ras är Moliljan. Rasens skapare Martin Silverudd skriver följande om den:

Rasblad från Djupsjö genbank

Moliljan.

Målilla hette förr Molilja. (molilja=backsippa?) . Därav har alltså denna lilla ädla höna fått sitt namn.

Rasen är till så när 100% en variant av vit leghorn, men är i regel mindre. Det är inte bara rasens färgton och färgteckning som ger dess rasprägel, ty stammen är påtagligt tamare än många leghornlinjer och därmed trivsammare.

Dessutom är djuren ofta ”pratsammare” av sig – det hörs ofta på långt håll, när en höna ”pratar på”.

Färgtonen skall vara ungefär guldbrun, inte mörk, men varm och mättad och framför allt inte ojämn eller ”urfrätt”. Moliljan har betydligt mindre av det svarta pigmentet än Q. Men också för Moliljan gäller att teckningen (mest framträdande på ryggen) skall vara så klar och kontrastrik som möjligt. Tupparna är brinnande bruna och betydligt mörkare i tonerna än hönorna. De har obetydligt av den för hönorna så typiska teckningen.

Daggamla kycklingar är ovanliga till färgen. De är enfärgade i relativt svagt gult på kroppen, men med karakteristiska svarta fläckar i huvudet. Det finns också en variant, som främst skiljer sig genom att ha smalstrimmigt dun och i fjädrarna mer åt det laxfärgade på bröstet, det senare gäller hönor.

Ett vanligt fel hos dagens stam av Moliljan är den höga stjärtställningen. Äggen är vita ( blå är tillåtet också.

I stammen finna en del djur med genen för tvärstrimmigt (B). Tuppar som är renrasiga för B är ljusa i guld och vitt (rätt lika Norska Järhöns-tuppar).

Hönor med B är något ljusare och mer åt gilt. Den dunstrimmiga varianten är troligen 100% autosexing om den renodlas för B.

Martin Silverudd MS var aktiv från 50 till 80 talet och tog fram en rad Svenska raser av höns som skulle vara anpassade till landet och till småhönseriägare och privatpersoner. Samtidigt som MS arbetade med detta skedde stor förändringar i hönsbranschen och hans stora skicklighet och framgång trots att han stod ensam mot internationella firmor är ett bevis för rasernas duglighet, fortfarande finns det yrkesverksamma producenter som använder sig av MS raser för äggproduktion och livdjursförsäljning.

MS var duktig på att ge sina raser bra namn Moliljan har en stark anknytning till Småland och Målilla där MS har egna rötter. Under tiden han tog fram rasen gick den under arbetsnamnet MM Martins Mutant med åsyftan den färggen som är synlig på dom små kycklingarna. Han skriver på ett annat ställe:

Raser odlade i Sverige

Martins Mutant, i guld GMM. i silver SMM

I princip en färgad VL. I gamla linjen är det mest Dubbel A, i den nya mest Honegger. Aktuell som en tupplinje för korsning med AL och SBRIR. GMM är ungefär rödbrun med karakteristisk teckning .

För er som inte känner till MS och hans förkortningar är detta inte så lätt att tolka med det MS har gjort är att använda det avelsframsteg som det stora internationella firmorna har gjort och använda det i sina egna raser. Att det skulle vara en tupplinje hänger i hopp med hur höns fungerar genetiskt och för att man skall få kycklingar som har mycket stor färgskillnad mellan hönor och tuppar.

Under några år bodde Moliljor hemma hos oss, det var en mycket ovanlig ras för 10 år sen och vi hittade bara en uppfödare så när det var tid att kläcka körde vi upp till norska gränsen i stället för att skicka dom med posten för att få ett så bra resultat som möjligt. Vi spred den vidare i sin tur men var pga utrymmesbrist tvungna att sälja det sista djuren och i stället satsa på andra raser. Det vi inte viste då men vet nu är att några år senare försvann alla besättningar med Moliljor. Enstaka rapporter har inkommit om att det skulle finnas djur kvar hos äldre uppfödare men inget har resulterat i att man har hittat Moliljor. Så dessa bilder och dokumentationen om dom är allt som finns kvar, är det någon som läser detta och som har information får ni gärna kontakta oss!

december 25, 2013 0

Fina fantastiska ägg

Visst är det läckra? en omgång med s här svarta ankägg fick vi i våras från en uppfödare i Småland. Var har under nästan alla år haft ankor här på gården. Flera olika raser har passerat men alltid lantras, men så i våras snubblade jag över rasen som lägger dessa riktigt mörka ägg. Det är från en amerikans ankras som heter Cayuga som härstammar från staten New York. Ankan i sig själv är kolsvart men skimrar i grönt över hela kroppen och är en riktig prydnad att ha i trädgården. De är väldigt tillgivna och kommer gärna upp till en och ber om mat när man är ute hos djuren. Efter ett väldigt bra kläckningsresultat men lite rovdjursproblem har vi nu en fin avelsgrupp på 4 djur som snart kommer att börja värpa på allvar. Nu under hösten har det kommit lite ströägg från dem och våra andra raser men nu när det olika grupperna är uppdelade för avelssäsongen hoppas vi att alla honor skall komma i gång med värpningen ordentligt.

Förutom att kläcka till oss själva och för att bibehålla storleken på våra avelsgrupper säljer vi både avels och matägg till restauranger och privatpersoner. Många hämtar direkt på gården men vi skickar även en hel del med posten till dom som inte har möjlighet eller bor för långt bort. Om man redan har en besättning eller vill börja från grunden är avelsägg den perfekta starten, mycket av dom sjukdomar som finns och som drabbar fjäderfä smittar inte via ägg eller så är möjligheterna att desinficera äggen betydligt enklare än om man tar in ungdjur eller vuxna. Även möjligheten att skicka ägg gör att även om man inte har så stor plånbok eller egen bil kan man skaffa sig nytt genmaterial till sin flock.

Vi har i dagsläget 3 olika ankraser, 1 kalkon, pärlhöna och duva, samt 12 olika avelsgrupper med höns. Nästan bara Svenska kulturraser men även ett par lantraser får slinka med. Att det skulle bli så många var det väll ingen som trodde från början men när vi fick upp ögonen för kulturraserna var det lite som att vi var arken och det raserna som inte fick flytta hem till oss skulle spolas bort för evigt. Så i mer än 10 år har vi nu kämpat med att bevara och sprida dessa fantastiska Svenska raser som är en levande och viktig del av vår historia. Sedan nästan ett år finns det även ett organiserat bevarande för dessa raser i Svenska Kulturhönsföreningen http://www.kulturhons.se/ intresset för raserna och föreningen har varit enormt och jag tror inte någon hönsaförening har haft en så flygande start som Svenska Kulturhönsföreningen.

Det var ju inte det jag skulle skriva om utan det här, premiär för äggkläckningssäsongens. Efter lite förflyttningar och intrimning av värme och fuktighet är nu årets första omgång med ägg på plats och om tre veckor har vi våra första kycklingar klara. Nu när vi väll har startat äggkläckaren kommer den att vara i gång fram till slutet på juli. Det är den längsta äggkläckningssäsongen vi har haft men intresset för våra avelsägg och slaktkycklingar. För att kunna ha en så lång säsong som möjligt får vi börja så här tidigt och sluta sent. Hade man haft obegränsat med plats och fått välja helt själv skulle alla kycklingarna varit kläckta innan maj och inte tidigare än början på februari. Då växer kycklingarna med den ökande dagslängen och börjar värpa redan samma höst. Så nu är det bara att hålla tummarna för att vi inte får några långa strömavbrott eller andra missöden och att tupparna har skött sitt jobb.

december 16, 2013 0

Tid för ridå

Varje årstid har sin charm våren med naturen som vaknar efter en lång vinter, en explosion av liv och nyvaknande livskraft. Sommaren tid för det lätta livet, sol och mat i överflöd för både folk och fä på gården tempot är högt för det är mycket som skall hinnas med. Hösten kommer precis i rätt tid, den klara höga luften krispiga dagar med löv under skorna och sträck av flyttfåglar. Förberedelser för vintern och för nästa år börjar, jordkällaren och förråd fylls på med mad natur och trädgård har att ge. Men även frysen skall ha sitt och det allvarligaste arbetet tar sin början. En del av våra gamla trotjänare skall få ge vika för yngre förmågor för att säkra rasernas fortlevnad. Vår lördag gick i förberedelsens och slaktens tecken, 20 äldre hönor och tuppar och 8 ankor var reda för den sista färden. Det är inget som man glädjes över men det är nödvändigt, har man haft dessa djur under flera år, fodrat städat och skyddat dom för rovdjur vill man att även slutet skall vara det bästa möjliga. Så dom får sluta sina dagar här hemma på gården i stället för att transporteras till ett slakteri

Alla djur skall skyddas mot onödigt lidande i anslutning till slakt och slaktar man hemma förekommer det inligt min mening inte. Man får slakta sina egna höns för husbehov själv, djuret fasthålles under tiden man bedövar det med ett slag mot huvudet. Efter att djuret är medvetslöst avlivas det genom att man hugger av huvudet och tömmer kroppen på blod. En lagom pinne eller vedträ fungerar ofta utmärkt till att bedöva med, den vass handyxa och en stadig huggkubbe gör avlivandet säkert och snabbt. För att underlätta avlivningen har vi en liten klyka av två spikar som vi fäster huvudet i innan hugget för att försäkra oss om att eggen hamnar där den ska.

Efter att djuret har avlivats hängs det upp i fötterna för att allt blod skall rinna ut, det får sedan hänga i ca 30 min innan själva plockningen påbörjas. Höns och kycklingar är i mitt tycke de lättaste att plocka, vi har en stor skållgryta med varmt vatten, nån stans mellan 70 och 100 grader, Kallare vatten betyder att man får doppa som längre varmare kortare tid anledningen till doppningen är att fjädrarna skall lossna lättare. hur länge man skall doppa är en kunskap som man får förvärva själv genom att prova sig fram, är man för snabb blir plockningen svårare för fjädrarna sitter för hårt, har man kroppen för länge i badet blir skinnet skört och köttet missfärgat av värmen. Efter plockning väntar urtagning, en vass kniv är nödvändig och med ett underlag av tidningspapper har man alltid en ren och fin yta att börja med när man tar ett nytt djur. Det finns en del matnyttigt på inne i en fågel hjärta lever och muskelmage är alla lätta att hitta och smakar mycket bra. Efter urtagning kan man skölja kroppen i kalt vatten och sen låta den torka. Antingen tar man hand om djuret direkt och fryser eller tillagar men man kan även låta kroppen hänga svalt och välventilerat för att köttet skall få mogna och torka lite.

Är höns lätta så är ankor motsatsen, även om man använder sig av en plockmaskin så blir det mycket kvar att handplocka för att få en fin slaktkropp till middagsbordet. Denna mycket gula och välväxta andrik är efter våra egna Blekingeankor, hemproducerat foder och ständigt utedrift ger friska och fina djur som man kan slakta med ett gott samvete.

oktober 12, 2013 0

Vem saknar kon när båset är tomt?

Total glädje när vår Fjällnära ko Saga och lånetjuren Gordon utforskar sin hage efter betessläppet så mycket att smaka på och springa runt i. Under vårvintern har vi jobbat hårt med att få fäladen i ordning för sommaren och när korna nu kommer på plats så känns det helt rätt. Kornas betande och tramp kommer att återföra detta området till sin glans dagar. Om några år kommer det att finnas tre fina slåtterängar och en beteshage rik på djurliv och växter.Man saknar inte kon fören båset är tomt heter det men jag skall i ärlighetens namn erkänna att det stämmer dåligt in på mig. Efter ett halvår med djur i stallet känns det bara fantastiskt att det äntligen är tomt och redo för storstädning med högtryckstvätten och sen ett lager kalkfärg i hela stallet.Inte bara korna tycker om att vara ute i solen, våra Fifty five floweryhöns FF intog söderväggen för lite klassiskt sandbadande och en hedersstund med tuppen. FF är den äldsta svenska rasen som medvetet skapats, den såg dagens ljus 1955 tack vara pastorn Martin Silverudd han ville hjälpa småhönseriägare att bedriva en naturlig hönsskötsel där djuren var anpassade till det svenska klimatet, lade många och stora ägg och i dom flesta av hans raser även könsvisande. Könsvisande betyder att man utifrån kycklingens färg kan se om det är en tupp eller höna och i vissa fall om den är en korsning eller renrasig. FF och dom andra kulturhönsen som bevaras av Svenska Kulturhönsföreningen är ytterst lämpliga för dig som vill ha en flock djur ute i trädgården som ger dig och din familj ägg till frukostbordet. Men även till den som vill vara lite större och sälja ägg som jag tänker lite här hemma höns som bara funkar. Men allt på gården är inte bara djur i trädgården och växthuset råder det febril aktivitet för att få alla frön knölar och lökar i jorden så fort som möjligt så dom kan börja växa nu efter denna långa och kalla vår. Inne i växthuset grönskar våra persikor, aprikoser och nektariner för fullt flera av dom har redan grenarna fulla med kart som om några månader är smaskiga och solmogna.Även full aktivitet i äggkläckaren varje vecka kommer det nu kycklingar efter våra höns och kalkoner samt lite då och då ankungar. Denna lilla vännen är en Torparkyckling vi har haft rasen i nästan 10 år och det är första gången jag kan minnas att vi har fått en kyckling med denna teckningen. Är man duktig på detta med färger på höns kan man utifrån kycklingens färg veta hur den kommer att se ut som vuxen riktigt där är inte jag så det är bara att vänta och se vad som blir.

maj 8, 2013 0