Denna rasen är skapad av pastorn Martin Silverudd under 1960 talet, som så många andra av Silveruddsraserna bygger den på gamla svenska stammar av Vit Leghorn.

Det finns i dagsläget ett fåtal besätttningar av denna mycket trevliga höna och med denna artiklen hoppas jag kunna sprida lite kunskap om den.

 Som dom flesta andra av silveruddsraseran är Smålandshönan könsvisande, det btyder att man på nykläckta kycklingar kan se om det är en tupp eller en hönkyckling.

Hönkycklingarna har precis som vildhönsens kycklingar sk viltteckning, ett brett brunt band mitt på ryggen och 2 smalare svart/mörka band et på varje sida.

Tuppkycklingarna där emot är gul/grå och har ibland en mycket svag antydning till sträck på ryggen. Även hos dom vuxna djuren finns det en stor könsskillnad.

Detta beror på hönornas nästen unika kombination av gener, alla Smålandshöns har genen för viltfärg e+ ( samma teckning som brun Leghorn och röd jungelhöna) kombinerat med genen för tvärrandigt B ( som finns i Plymouth rock och Maran).

För att förbättra möjligheterna för könsvisande kycklingar har dem även genen för Silver S, S genen har den effekten att den tar bort alla varma toner i djurets färger.

När en Brun Leghorn är ljusbrun på bröstet och mörkbrun på sidor och vingar är Smålandshönorna laxfärgade på bröstet och grafit bruna i randigt på sida och vingar.

Tupparna skiljer sig markant från hönorna och är helt randiga i ljust och mörkt grafit.

Det finns en mycket lika den engelsk ras som heter Legbar. Smålandshönan skiljer sig från Legbar genom att den lägger bruna ägg i stället för vita.

När Silverudd skapade rasen använde han sig av RIR för att bryta dominansen av vitt som finns i Vit Leghorn för att kunna göra den könsvisande, det var även med denna inkorsningen som man överförde möjligheten att lägga bruna ägg.

Denna artikeln skrev jag för några år sen men är fortfarande lika aktuelle i dag, bilderna på vuxna djur är tagna i den besättningen där vi hämtade våra första djur, dom hade fått sitt material direkt från Martin Silverudd:

Med denna artikel hoppas jag sprida kunskap om en av Sveriges unika värpraser.
Som många redan vet är F.F. (Fiftyfive Flowery) en så kallad Silverudds ras.
Pastorn Martin Silverudd arbetade i flera smålänska samhällen under senare delen av förra århundradet. Under denna tiden tog han fram ett flertal värpraser som skulle passa den svenska värphönsnäringen. På så sätt skulle man undvika att använda de allt mer förekomande värphydriderna. F.F. var hans första och troligtvis bästa ras, den används fortfarande på kläckerier.
Jag hoppas att ni skall tycka att det är lika intressant som jag, och om det är någon som blir intresserad av att bevara F.F. går det bra att kontakta mig, min adress och telefonnr. finns i slutet.

Fiftyfive kommer av att de första korsningarna som ligger till grund för rasen skedde 1955,
Flowery (= blommig) syftar på den vitfläckiga täckningen hos hönorna men som tupparna helt saknar. Silverudd kallar själv FF för den första svenska rasen, efter den första slumpvisa korsningen 1955,
1958 var rasen klar! Då bestod den av 70% Överlida och Hårsbäcks vit leghorn och 30% brun leghorn. Det finns ingen ras som har så stor färgskillnad mellan könen som F.F.
Skillnaden är så stor att det är svårt att tro att det är av samma ras.
Tupparna är helt vita med små grå fläckar på kragen och på sadlen, medans hönorna är vitfläckigt legbarfärgade. F.F. finns även i 2 färg- varianter F.F. guld (G.F.F.) och silver (S.F.F.), GF.F är främst en tupplinje medan S.F.F. är en hönslinje. Skillnaden där i mellan gäller främst deras användbarhet vid könsvisande korsningar. När man korsar en G.F.F.tupp med en SFF höna blir hön-kycklingarna GFF. FF är 100% könsvisande även i korsningar, Silverudd skriver själv att man utan svårighet kan sälja en miljon daggamla hönor, renrasiga eller korsningar utan att
det kommer med en enda tupp. Anledningen till att han kan lova så mycket är att tuppkyklingarna är gråvit- gula i färgen och att hönkyklingarna är randiga(vid ren avel) Eftersom F.F. har så många gener som är användbara vid könsvisande korsningar ger den även i korsningar med de flesta andra raser könsvisande kycklingar. Rasens särprägel med nästan vita tuppar och färgade hönor beror på tre gener B (randighet), e+ (vildtyp) och mo (vitfläckighet). Dessa gener fungerar i ett mycket speciellt trippel-samarbete, B i komdination med e + ger autosexing (färg skillnad mellan könen). B och mo är faktorer med ”vitefekten”. Eftersom B sitter på könskromosomen ger det följande genupp-sättningen för tupp (BB-momo) och hönorna har (B-momo).
Eftersom tuppar har fyra faktorer för vitt och hönor tre (könsbundet B i enkel uppsättning) så blir tupparna vita medan hönorna bara blir vitfläckiga. Man kan säga att vitfläckigheten (blommig) slår ut i full blom hos tupparna och det är det som gör dem vita. Från början fanns F.F. bara i guld men för att den skulle bli intressant som en hönslinje avlades en silver variant fram 1960. Det är denna som är vanligast i dag. FF har som många blommiga raser den trevliga egenskapen att hönorna blir storblomigare efter första ruggningen. Så om man tycker att tupparna är i blekaste laget kan man trösta sig med att man har så många fler hönor en tuppar. F.F. har varit moderlinjen i en korsning med RIR för att ta fram en brunvärpande korsning som heter Rubin 88. Även andra raser har använts som korsningspartner för att få fram en bra brukshöna några som testade var Minorka, Sussex och Plymouth rock men Rhode Islands Red, (R.I.R) var den bästa. Det som har gort F.F. till en sådan bra hönlinje är den ypperliga skalkvaliten, den stora motståndskraften mot Marek och naturligtvis fördelen att kunna könssortera kycklingarna visuellt och inte via kloaksortering. I år fyller F.F. 50 år som ras, detta är smått sensationellt att den har lyckats att överleva så länge i de multinationella jätteföretagens tidevarv. Martin skriver att F.F. är värd ett bättre öde än att kanske så småningom försvinna eller reduceras till en sportras. Antalet djur som finns kvar är mycket lågt, FF är en unik kulturras och det vore beklagligt om den skulle försvinna helt.