Hemma bäst

Efter två intensiva veckor med att besöka gårdar runt om i Europa är man nu till slut hemma igen. Det är mycket som hinner hända på två veckor. Den första frosten la sin hand över trädgården och gjorde att man fick se vad som gömde sig under alla bladen. Med fantasi eggande namn som Delicata Zeppelin, Sweet Dumpling och den bästa av dem alla Uchiki Kuri. Efter hand som de mognar får vintersquashen flytta in och kommer sen att hålla sig fina i flera månader, ibland även ett helt år. Vintersquash är mycket tacksam att odla och att använda i köket så därför utgörs den en stor del av trädgårdens yta. Vi odlar vintersquash och deras släktingar gurka, melon mfl på något som heter mypex. Det är en planskoleväv som är mycket tålig som som kan återanvändas år efter år. Den vi har är svart till färgen för att ge våra plantor det som de gillar allra mest nämligen värme. Den svarta mypexen värmer snabbt upp jorden på vårarna samtidigt som den är genomsläpplig för vatten, den skapar ett prefekt mikroklimat och gör att behovet av rensning blir minimalt.

Det är inte bara trädgården som skall förberedas för vintern, även ute i de olika bigårdarna finns det fortfarande arbete att göra med den sista fodringen inför vintern. Bina har sedan augusti börjat förberedas sig för den kommande vintern och i samma takt som antalet blommar har minska har bisamhället gjort det samma. För att samhället skall vara välrustade har vi sett till att de har ett lagom stort utrymme inför vintern så att de inte behöver värma upp mer än nödvändigt sen när kylan kommer. En annan viktig sak är att det finns tillräckligt med pollen i varje samhälle så att till våren då bina börjar förbereda sig inför sommaren och antalet bin ökar används pollen som foder i det växande samhället. Vill man ha friska och starka samhällen behöver de även behandlas mot parasitkvalstret Varroa som lever på bina och deras laver. Vi på Bokeslundsgården har valt att använda den ekologiska metoden med bla Mjölksyra i stället för bekämpningsmedlet Apistan som kan lämna restprodukter i den färdiga honungen.

Medans hösten betyder förberedelser inför vintern betyder det för andra ett slut. Hur bra ens djur än har haft det är det aldrig en rolig dag när man tar det slutliga beslutet vilka djur som kommer att få leva kvar som föräldradjur till nästa generation och vilka som kommer att sluta på tallriken. När vi säljer kött till privatpersoner och restauranger använder vi oss av det bästa småskaliga slakterierna vi kan hitta så att djur som har haft ett bra liv även skall få ett bra slut. Det djur som vi äter själva slaktar vi här hemma på gården, minimalt med stress och inga transporter. Att kunna slakta och ta tillvara på ett helt djur är kunskap som blir mer och mer ovanligt. Idag fick vi hjälp med slakten av våra två praktikanter som är här för att lära sig just om detta. För oss är det att respektera djuret att ta till vara så mycket som möjligt och inte kasta mat. Våra praktikanter har nu fått prova på allt från att bedöva, avliva, plockning, urtagning till styckning. Bara för att själva slakten nu är klar är det mycket arbete som återstår, soppa som skall kokas på krås, ben som skall saltas och sen rökas och så kanske det godaste av allt inkokt kalkonlever med kalkonfett mera bilder på detta kommer framöver.

Måste bara få avsluta med en sista bild från dagen, detta är på en av det blivande föräldrar djuren. När man ser hennes fantastiska fjäderdräkt fylld av gyllene toner och stänk av guld blir man så nyfiken på att se hur hennes kycklingar kommer att få för färger. Om några månader när vårens kycklingar kommer får vi svaret.

september 27, 2014 1

Bondens böna

Vilken sommar det har varit i trädgården, en mild vinter följs av en tidig vår lång försommar och extrem värme. Det skiftande vädret har gjort att vissa grönsaker så som rädisorna blev klara mycket snabbt, lite för snabbt egentligen för det var inte så många veckor som vi hade på oss att skörda innan dom gick i blom. Den 12 mars började vi så Bondbönor då det fortfarande var lite kyligt i luften och jorden var lite på gränsen till att vara för kall. Det flesta bönorna vill ha det riktigt varm så antingen så man dem sent eller så förkultiverar man dem innan och planterar ut stora plantor. Det är här Bondbönan skiljer sig för den har inga problem med kyla snarare tvärt om för den trivs riktigt bra och skadas inte av enstaka frostnätter. Efter att i flera veckor ha skördat ar det nu tid för det allra viktigaste av allt fröodlingen.

Det största och finaste baljorna ar fått sitta kvar på plantorna så själva bönorna inuti har fått all den näring dom behöver och blivit så stora som dom bara kan fulladdade med växtkraft. När baljorna börjar svartna och man hör fröna rassla där inne är dom mogna att skörda i vårat fall nästan exakt 5 månader efter sådd.
Efter att man har skördat skall själva bönorna rensas från baljan och det finns inget bättre verktyg till detta än flinka fingrar.

Efter att alla fröna är rensade och vi har fått nästan 15 liter Bondbönor skall de läggas på tork. Den sista fukten måste lämna fröna innan dom är redo för att sparas.
För att fröna skall hålla så länge som möjligt och behålla en hög grobarhet skall de förvaras torrt, svalt och mörkt. Är de fuktiga när man börjar lagringen finns det risk att förna möglar och allt arbete är förgäves.

Du kan köpa utsäde till din Bondbönor varje år men tycker du att detta med fröodling värkar spännande så är Bondbönan en perfekt nybörjarväxt. Det finns många olika sorter som är odlingsvärda alla med lite olika egenskaper. Vi har fastnat för en sort som heter Crimson flowered Indiga en rödblommande sort som har tvåfärgat utsäde både röda och gröna. Mycket lätt att odla, får alltid en bra skörd som smakar fantastiskt.
Genom att själv odla dit eget frö kan du vara med och bevara en sort genom Föreningen Sesam http://www.foreningensesam.se/ kan du hitta utsäde och få hjälp och stöd i dit arbete med att bevara. Genom att själv fröodla äkta gamla sorter hjälper du också till att bevara ett självständigt jordbruk där det är bonden själv som har rätt till sitt utsäde och man tvingas inte till att betala licensavgifter till något företag.

augusti 10, 2014 0

Samtidigt på Bokeslundsgården

Vissa dagar känns det som att alla bitar faller på plats och allt det man föresätter sig blir verklighet. Den tidiga våren gör att man kan omsätta all den där odlarlusten i handling ute i trädgården, så medan vi jordförbättrar odlingarna med fåren ströbädd från förra vintern hjälper några av våra minsta vänner med pollineringen av våra blommande fruktträd. I vårat stora växthus finns det en liten fruktgård med aprikoser, persikor och nektariner. Trots att vi inte har någon värme där inne blommar träden redan med sina skyar av rosa och vita blommor, bina blir väl belönade för sina tjänster i form av nektar som behövs ute i kuporna nu när antalet bin ökar för att hinna med att samla nektar och pollinera inför den kommande våren och sommaren.

Våren är en tid för att testa nya saker och med hjälp från Cecilia på http://www.nyrupsosteria.se har vi nu testat att samla björksav med dessa tappar som leder saven direkt ner i dunken mycket hygieniskt och säkert. Det var många år sen vi provade det senast och då med betydligt enklare metoder. Vi hoppas att detta lilla försök skall slå väl ut för det är många idéer man får när man börjar lära sig mera om denna fantastiska produkt.

Nu när trädgården är gödslad och plöjd skall det första lådorna med potatis få komma ut i växthuset, det kommer att bli ganska många innan det är klart, Ett hundratal olika sorter brukar vi sätta varje år, några riktiga klassiker som Jämtlands vit och Dalslands blå men även lite nyheter som Apache en vackert röd potatis med fina gula ögan som vi fick en stor låda sättor av från våra goda grannar i Högseröd.

Ser inte så mycket ut för världen nu men detta är en av våra nya betesburar som vi skall ha till våra kycklingar. Teori är en sak men man måste prova sina tankar och funderingar ute i verkligheten, därför håller vi nu på och bygger en serie på fem burar. Alla är lite olika och tanken är att se vilken som djuren trivs bäst i och som är enklast för oss att flytta runt så kycklingarna får nytt färskt gräs varje dag när de är ute. Liknande burar förekommer i andra länder tyvärr kan man inte kopiera dessa rakt av utan de måste förbättras för att följa svensk lagstiftning och det regler som Krav har satt upp. En vanlig kyckling som man köper ute i affären har bara levt i ca 30 dagar, våra kycklingar lever i 140 dagar, det ställer helt andra krav på sin miljö och det är det som vi försöker tillgodose med dessa flyttbara betesburar.

mars 30, 2014 0

Vårkänslor över gården

Inte undra på man vaknar med ett leende på läpparna var dag nu när våren är här. Låt oss hoppas att den är tidig i år i stället för förra året då den var 20 dagar senare än vanligt. I stallet har nästan alla getterna fått sina killingar och åter igen har det bevisats att det krävs ganska mycket av en snickare för att hålla killingarna inne i boxen. I stället för att begränsa för det små har hela stallet säkrats så dom inte kan hitta på allt för mycket bus, att vara utanför boxen och gärna ute på logen är det bästa som finns och skulle det bli lite läskigt när kalkonerna kommer och spänner upp sig kan man hal som en ål klämma sig in till mamma och alla dom andra tanterna med horn. På tal om kalkoner så har det blivit ett ganska invecklat triangeldrama när 8 kalkonhönor försöker vara två tuppar till lags, våra två grupper har nu sammanförts med tråkiga följder för vår gammeltupp som måste si sig besegrad av en yngre förmåga. Han har dock en hel del charm kvar eller det tycker i alla fall hönorna när de faller pladask vid hans fötter. Men skall man nu ha en hedersstund gör man bäst i att göra det lite avskilt så man slipper störas mitt i. Det verkar i alla fall som att han eller hans rival lyckas i emellanåt för till nästa vecka kläcks det första kalkonäggen.

Är det vår så är det man bara måste ut i trädgården och stoppa fingrarna i jorden och känna hur växtkraften ligger och väntar på sällskap, även om jorden i sig är full av liv behövs det växter för att det skall bli en trädgård. Vårat lilla växthus har stått och varit fullt av ingen ting alls egentligen, lådor och krukor som skall komma hem och redskap som har hamnat där när man varit ute och skördat i höstas, med en bra grepp och några spannar hönsgödsel var ordningen återställd och jorden redo för sina nya invånare. Ända sen i höstas har vi planterat vitlök i olika omgångar för att få en så lång säsong som möjligt för salladsvitlök och knippesvitlök. Det största och finaste får stå kvar till midsommar då det tas upp och torkas och får bli nytt utsäde. 10 kg av sorten Cristo hade vi fortfarande kvar och nästan allt fick plats i våra nya bäddar. Även om vi inte har någon värme på i växthuset förser den svaga vårsolen oss med den lilla extravärmen som behövs för att få vitlökarna att vakna och börja växa.

Samtidigt som mängder av killingar, kycklingar och kalvar kommer till världen är det även slutet på resan för en del. En lika viktig del av livet som starten är måste även slutet vara, det är ett stort förtroende att ha djur. Man gör sitt bästa för att de skall trivas och ha det bra här hos oss under deras tid men lika säkert som starten är slutet för eller senare är det dit vi alla skall, precis som vi människor råder över våra husdjursliv måste vi även se till att det livet avslutas på ett värdigt sätt. Ni har tidigare kunnat läsa om slakt och sett bilder från vårt slakteri, förutom att slakta hemma på gården är det det bästa vi har hittat. Men även om det är resans slut för djuret är det mycket arbete kvar med att ta tillvara köttet på bästa sätt, alla våra nötboskap får hänga i minst 2 veckor från slakt tills styckning för att köttet skall mogna och bli så mört som möjligt, sen styckas det på plats och förpackas, här har vi en bild på en av våra Familjelådor full av styckdetaljer och färs, jag brukar säga att det är en liten bit av allt på hela djuret och tycker du om att laga mat finns det en detalj för alla tillfällen, köttbullar mitt i veckan långkok till helgen och entrecote till sommargrillningarna.

februari 13, 2014 2

Bevarande i köksträdgården

Så här fint kan man få det om man slarvar lite med att skörda sin sallad. Detta är sorten Flashy Butter Oak. Vi har odlat den i flera år och alltid varit mycket nöjda med hur god och tålig den är. När det gäller första omgången av sallad på våren sätter vi alltid lite mer än vad vi behöver. De plantor som är mest typiska i storlek, färg form få stå kvar medan det andra skördas. Flashy Butter Oak är ganska trög att få att blomma vilket är bra vi strävar efter sorter som har en lång skördetid. Den blommar med diskreta gula blommor i omgångar och när det första frökapslarna öppnar sig tar vi upp hela plantan hänger den upp och ner med en papperspåse kring fröställningarna så att man fångar upp dem allt efter som de mognar.

Inte bara salladen har haft en fruktsam sommar utan även raden med foderbetor ser riktigt fin ut, stora tunga fröställningar som behöver uppbindning för att inte lägga sig ner på grannraderna. Sorten vi fröodlar i år har inget namn eller rättare sagt så har det ursprungliga namn försvunnit på vägen. Foderbetor är en ovanlig syn nu för tiden men var betydligt vanligare för som foder till djur. Denna sorten har vi fått från en bonde i mellansverige så vi får väll döpa den efter honom. Så foderbetan Anders kommer att få leva kvar här hemma länge än. Det plantor som i år sätter frö sådde vi ut förra våren, under sommaren växte de sig riktigt stora, och fick lite formen av färgglada Skogaholmslimpor. På hösten tog vi upp dem för vinterförvaring i vår jordkällare och på våren planterade vi ut dem igen. Och nu är vi här och snart är cirkeln sluten och vi har snart gott om frö för kommande år.Det finns inte bara växter som man bevarar genom att odla frö, många av de köksväxterna som vi har är knölar och rötter som skall tas upp på hösten och planteras på våren. Denna mycket livskraftiga dalian kommer från min släktgård i Småland och odlades alltid så länge jag kan minnas. Den är otroligt livskraftig det har hänt att en del knölar blivit kvar i källaren över sommaren och planterades ut först året efter utan att man kunde se skillnad på dem och dem som satts ut som vanligt.Sallat, bönor och pumpor men flest sorter som vi bevarar är det ändå av potatisar. Kring 100 olika sorter har vi som varje år skall sättas, vårdas hela sommaren, kupas och ogräsrensas innan man nu äntligen kan ta upp och in dem igen. Källaren kommer efter denna helg att vara halvfull med blå lådor, en låda för varje sort. Har man så många olika blir man snart väldigt noga med att ha etiketter och listor över alla sorter om det skulle ske en förväxling.

augusti 23, 2013 0