Vilken klump! största kalven jag sett på våra djur och på en kviga, ingen rolig upplevelse. Kalvarna på alla våra raser brukar bara trilla ur kon när det är tid för förlossning men denna gången var det tvärt om. Efter att flera dagar av att se ut som kalven kunde komma var det till slut tid för hans ankomst. Men efter några timmar av värkarbete tog alt stopp och kalven kom inte längre än att man såg klövarna. Efter en undersökning stod det klart att kalven låg som han skulle med frambenen ute och huvudet strax bakom men hann vår så stor att hon inte orkade få ut han på egen hand. Jag och vår praktikant Hamish fäste dragrep i frambenen och fäste kon i ena hörnet, sakta men bestämt började vi sedan dra och efter ca 1 min var kalven ute välskapt på alla sätt och vis.
Den nyblivna mamman gjorde allt rätt och knöt an till kalven direkt och började slicka honom torr. efter bara en lite stund försökte han sig på sina första stapplande steg även om alt är väldigt nytt och stort kom han snart på bena och hittade mammans spenar och fick i sig den viktiga råmjölken som är full av fett och antikroppar som han behöver.
När vi tittar till dom efter arbetsdagen har kon gömt han i halmen och han ligger så stilla han kan så vi inte skall se honom, känslan av att allt går nästan som det ska är underbar! Årets sista Granemålakalv har nu anlänt och vår flock har nu utökats med tre tjurar och en kviga.
Myran blir mamma

Kommentera