The time has come

Alla vill väll ha trevliga grannar? men mina grannar är strået vassare. Denna underbara syn fick jag har om dagen när man sneglar in på grannfältet. De slår det flesta om inte alla vädertjänster som finns, om man vill veta om man är tidig eller sen med sina vårbestyr räcker det att kolla sig över axeln och se vad de håller på med. Onekligen känns det ganska bra när man har fått i våg det sista beställningarna inför vårbruket på åker och trädgård. Som vanligt är det allt för många sorter som skall odlas även detta år, efter ett år utan skall vi åter så både Midsommarråg och Ölänskt Lantvete, förutom allt korna och havre som vi odlar till djuren. Både råg och vete hör hemma i köket, när förrådet av malsäd minskar snabbt och man i stället står där med goda limpor kommer viljan och lusten att odla uppföröka och bevara. Men inte allt utsäde odlar vi själva även om vi försöker då är det tur att det finns företag som Runåbergs fröer ( http://www.runabergsfroer.se/ ) enligt mitt tycke Sveriges förnämsta fröfirma som visar på odlarglädje och ett helhetstänkande med största delen ekologiskt frö från sorter som provodlats under lång tid i vissa fall generationer. Alla som inte har beställt från dem borde göra det och stödja en Äkta fröfirma.

Inte bara i trädgården finns det mycket att göra, efter flitigt skogande är delar av våran fälad ett steg närmare sin forna glans med ett öppet och ljust landskap fullt av spännande växter och dagen till ära en hackspett som trummade ivrigt efter mat. Fäller man mycket så får man mycket ris och grenar och nån stans skall det ta vägen och varför inte ge växter som svedjenävan en chans att kolonisera området, de är helt beroende av upphettning för att fröna skall gro. Det finns så mycket man kan använda i hagen, från det Enar som finns i området får vi stängselstolpar, bara kvista och spetsa till innan användning. Så medan jag drar granar till elden står vår praktikant med lövhacken i högsta hugg.

Våra killingar som börjar bli några veckor nu är svåra att ha nån riktig kolla på var det är, det ända man kan säga med säkerhet är att de inte är inne hos sina mammor, att lämna stalldörren öppen är att be om bekymmer när en flock av övermodiga killingar kastar sig ut för att sekunderna efter skrika vilt efter tryggheten i stallet. I går hittade jag en av killingarna på höskullen, vår ganska branta trappa var allt för frestande och sen var det svårt att komma ner igen på egen hand så då passade det bra att bli buren, bara några veckor kvar nu innan det kan flytta ut igen om våren fortsätter som nu, inte bara killingarna rymmer ut…

..en av våra kalkonhönor envisas med att själv hitta sina reden, tyvärr går det inte så bra nu när träd och buskar saknar löv och kråkfåglar allt för lätt hittar hennes ägg. Efter en del år utan kalkoner känns det himla roligt att ha en flock här hemma igen som går och myser på gårdsplanen. Med sitt nyfikna sätt och udda egenheter fastnar man lätt sittandes bara tittande på dem, hönor som utforskar och två tuppar som tävlar och uppmärksamhet.

februari 28, 2014 0

Vårkänslor över gården

Inte undra på man vaknar med ett leende på läpparna var dag nu när våren är här. Låt oss hoppas att den är tidig i år i stället för förra året då den var 20 dagar senare än vanligt. I stallet har nästan alla getterna fått sina killingar och åter igen har det bevisats att det krävs ganska mycket av en snickare för att hålla killingarna inne i boxen. I stället för att begränsa för det små har hela stallet säkrats så dom inte kan hitta på allt för mycket bus, att vara utanför boxen och gärna ute på logen är det bästa som finns och skulle det bli lite läskigt när kalkonerna kommer och spänner upp sig kan man hal som en ål klämma sig in till mamma och alla dom andra tanterna med horn. På tal om kalkoner så har det blivit ett ganska invecklat triangeldrama när 8 kalkonhönor försöker vara två tuppar till lags, våra två grupper har nu sammanförts med tråkiga följder för vår gammeltupp som måste si sig besegrad av en yngre förmåga. Han har dock en hel del charm kvar eller det tycker i alla fall hönorna när de faller pladask vid hans fötter. Men skall man nu ha en hedersstund gör man bäst i att göra det lite avskilt så man slipper störas mitt i. Det verkar i alla fall som att han eller hans rival lyckas i emellanåt för till nästa vecka kläcks det första kalkonäggen.

Är det vår så är det man bara måste ut i trädgården och stoppa fingrarna i jorden och känna hur växtkraften ligger och väntar på sällskap, även om jorden i sig är full av liv behövs det växter för att det skall bli en trädgård. Vårat lilla växthus har stått och varit fullt av ingen ting alls egentligen, lådor och krukor som skall komma hem och redskap som har hamnat där när man varit ute och skördat i höstas, med en bra grepp och några spannar hönsgödsel var ordningen återställd och jorden redo för sina nya invånare. Ända sen i höstas har vi planterat vitlök i olika omgångar för att få en så lång säsong som möjligt för salladsvitlök och knippesvitlök. Det största och finaste får stå kvar till midsommar då det tas upp och torkas och får bli nytt utsäde. 10 kg av sorten Cristo hade vi fortfarande kvar och nästan allt fick plats i våra nya bäddar. Även om vi inte har någon värme på i växthuset förser den svaga vårsolen oss med den lilla extravärmen som behövs för att få vitlökarna att vakna och börja växa.

Samtidigt som mängder av killingar, kycklingar och kalvar kommer till världen är det även slutet på resan för en del. En lika viktig del av livet som starten är måste även slutet vara, det är ett stort förtroende att ha djur. Man gör sitt bästa för att de skall trivas och ha det bra här hos oss under deras tid men lika säkert som starten är slutet för eller senare är det dit vi alla skall, precis som vi människor råder över våra husdjursliv måste vi även se till att det livet avslutas på ett värdigt sätt. Ni har tidigare kunnat läsa om slakt och sett bilder från vårt slakteri, förutom att slakta hemma på gården är det det bästa vi har hittat. Men även om det är resans slut för djuret är det mycket arbete kvar med att ta tillvara köttet på bästa sätt, alla våra nötboskap får hänga i minst 2 veckor från slakt tills styckning för att köttet skall mogna och bli så mört som möjligt, sen styckas det på plats och förpackas, här har vi en bild på en av våra Familjelådor full av styckdetaljer och färs, jag brukar säga att det är en liten bit av allt på hela djuret och tycker du om att laga mat finns det en detalj för alla tillfällen, köttbullar mitt i veckan långkok till helgen och entrecote till sommargrillningarna.

februari 13, 2014 2

The house with the red door

Jag skall erkänna en sak jag är ordblind. Ordblindhet alla är vi olika och för mig handlar det mest om att jag stavar som en kratta, förhoppningsvis lider ni läsare inte så mycket av detta då min dator är ganska hjälpsam med stavningskontroll. Men som tur är lider jag inte av problem med att läsa det skrivna ordet eller en lust till det samma. Jag älskar böcker allt från nördiga faktalitteratur från 1850 om gettens ställning i det skånska bondesamhället till nutid romaner. Tyvärr så är det nästan bara när jag reser som jag har tid att sitta ner och verkligen läsa till vardags så får det bli ljudböcker och det är i en av dessa som meningen The house with the red door återkommer, det är en serie böcker som tar ca 200 timmar att ta sig igenom men nu när man har lyssnat och lyssnat om inte en utan två gånger upptäcker man hela tiden nya detaljer och det är för mig det som är märket av en bra bok och en bra författare, hur mycket av dessa detaljer som är planterade och hur mycket som är författarens lust till skrivandet och berättande som sätter sina spår i texten är oviktigt för de finns där och gör att man fastnar rejält och inte kan låta bli att tänka på hur den än oavslutade serien skall fortsätta i nästa bok.

Varför skriver jag nu detta? lyssna inte på andra människor för allt som oftast är det faktiskt du som har rätt! beakta dina impulser och bara kör. Kycklingarna är ovan är ett bevis för det sommaren 2004 kom det ett paket med otroligt efterforskade ägg från en bevarare som trotsat strömmen och fotsatte hålla sina djur även efter att det hade blivit utdömda som korsningar fortsatt att hålla sin flock med Torparhöns. En otrolig tur var det för det är det enda som jag har hittat efter nu nästan 10 års efterforskning. Sen den där sommaren för 10 år sen har vi varit med och spridit kunskap och djur för att försäkra oss om en fortsättning för denna ras. I dagsläget finns det ett flertal besättningar av denna benbefjädrade höna från Huseby i Småland som nog är en av det allra snällaste raserna som jag känner till den perfekta svenska rasen för dig som har ett litet hönshus och vill ha en prydnad i trädgården.

Eller denna gamla fälad hemma hos barnens gammelmormor, korparna kraxar om onödigt arbeta att restaurera, släpp korna på åkern i stället och låt det bli skog, bara en massa jobb för ett magert bete som till på råga inte ens är så stort. Här får man hoppas att det flesta med mig inser värdet i att restaurera en av våra artrikaste miljöer med slåtterängar och beteshagar. Men vist hade korparna rätt till en del mycket jobb är det och mer återstår innan restaureringen är klar och man bara har vanligt underhåll för klar det blir man aldrig. Men det är så mycket man får när man ger sig in i ett projekt som detta att förvalta den jord som förfäder har slitet med att skapa för att mina barn skall ha en säkrare framtid med ett rikt odlingslandskap.

En del av er har säkert hört om det nya EU förslaget till frölagstiftning som kraftigt skulle inskränka möjligheten att bevara och sprida den mångfald av växter och sorter som finns, avsikterna med det hela kan ha varit det bästa men när man gör för dåliga konsekvensanalyser på följderna blir det slutliga förslaget en omöjlighet även om det skulle bli lag. Odlingens och djurens Occupy Wall Street eller Pussy Riot får klara sig utan tidningsrubriker man får kämpa på i sin vardag för det som är rätt, viljans kraft är enorm och är man bara tillräckligt många och målmedvetna är allt möjligt.

Så oavsett vilka hinder som finns på vägen så är det bara att fortsatta att följa sitt eget sunda förnuft för det flesta hinner som finns är det inte vi själva som sätter där utan omgivningen, datorn och mp3 blev lösningen på min ordblindhet och det finns alltid lösningar på varje problem.

januari 30, 2014 1

Är gräset verkligen grönare på andra sidan?

Är man ko är svaret alltid ja på den frågan, det är det vi har lärt våra betesdjur genom århundradena. Du har det bra i den hagen där du är men så fort jag ger dig chansen att bytta finns det något ännu bättre som väntar. På samma sätt som vi har präglat våra djur att villigt gå till nya betesmarker så fort vi har gett dem möjligheten så har vi även agerat själva.

Så länge som det har funnits jordbruk har det funnits en utvecklande kraft att förbättra förädla förändra våra grödor och djur, i mångas ögon sätter man likhetstecken mellan dessa tre ord. Men det finns viktiga skillnader att iaktta. Om du har en flock med kor till exempel och du får mjölk kött och hudar till din egna familj och till att sälja, du får oxar som hjälper dig på åkern så du slipper gräva för hand eller köpa en häst, frid och fröjd. Men så en dag inser du att du får så himla mycket mer betalt för din ost och mjölk än för köttet och du börjar spara kalvar efter dina bästa mjölkkor även om de inte är så köttiga. Här sker förändringen sakta men säkert av din flock eller om man skall se det lite större en hel ras, den är inte bättre än vad den var innan bara anpassad till det rådande marknadsförhållandet. Inte bättre bara bättre anpassad.

Kor är bland det svåraste vi har i våra stall att förändra på detta sett med att anpassa vårt befintliga djurmaterial till efterfrågan. Kor tar lång tid på sig att bli vuxna och får bara en avkomma per år. Om man jämför med får som får dubbelt så många avkommor per år om inte flera och kan börja redan när dom själva är ett år medan korna behöver bli två innan de är färdiga. Även detta med antal avkommor är viktigt för du får dubbelt så många att välja på när det gäller fåren, så det blir lättare att välja ut det han och handjuren med bäst egenskaper och man kommer snabbare fram i utvecklingen.

Men så finns genvägen till framgång eller så har i alla fall många tänkt, i stället för att fortsätta denna anpassning av våra Svenska raser har man tagit chansningen och tagit in helt nya raser som är danade under helt andra förhållanden än våra. Många av dessa satsningar har haft det bästa avsikterna och fått staten som aktör för att gynna den inhemska produktionen och bistå ekonomiskt för att sporra import. Många är det raser som har testats i Sverige och många är och allvarliga är följderna. Men svenska är som han är mest han vill vara modern och ha moderna djur i sina stallar kosta vad det kosta vill, självförtroendet på det som man genom generationer har avlat fram är som bortblåst. När Hollänska kor tyska får och höns från nästan hela världen kommer till oss. Kritiska röster för dessa satsningar på importerade kor fanns det och med argument som att hade man satsat lika mycket resurser på att utveckla den svenska kon som man hade på att importera hade vi haft minst lika bra djurmaterial som producerar lika bra som det importerade gör i sin uppkomstmiljö.

Djur har alltid kommit till oss från andra länder men det har varit i en mycket blygsam omfattning om man jämför med vad som hände under den senare delen av 1800-talet. Då som innan hade varit som ett regn på sjön blev nu i ställer en torrläggning innan man fyllde på nytt vatten från en mängd olika håll. Dessa importerade djuren har satt sina spår i många av våra svenska raser fram till att ett organiserat bevarande tig sin form och man började värna om det som fanns kvar av svenska raser. Det finns en uppsjö av benämningar som används på olika djur allt från allmogeras, lantras kulturras produktionsras ja förvirringen kan bli total, sen att olika personer och organisationer har avvikande synsätt och syfte med sin verksamhet hjälper inte till att göra det hela enklare.

Som engagerad i bevarandet blir man inte allt för sällan frustrerad och förundrad över att våra svenska raser inte är mer populära, var finns stoltheten över det svenska djuren? djur och raser som tillsammans med oss har format vår utveckling och inte minst vårt svenska kök. Vi har fantastiskt fina raser som producerar unika råvaror som borde få finnas även i framtiden och för att det skall vara möjligt måste det finnas djur och lantbrukare som håller dem. Så skall vi sluta kasta ut barnet med badvattnet och värna på bred front om våra unika raser både det som är riktigt gamla och nykomlingarna som har visat att det platsar här? Framtiden ser mörk ut om vi inte gör det, vi går från rasernas tidevarv till hybridernas där lantbrukaren blir uppfödare och avelsarbetet ägs av storföretag. Redan i dag är våra kycklingar och värphöns nästan uteslutande korsningar, det mesta av allt det griskött vi äter är från hybrider, det nötkött vi äter kommer till allt större del från korsningsdjur och om utveckling är den samma hos oss som i andra länder snart även mjölken. Det blir inte längre bonden själv som äger sina avelsframsteg utan det är storföretagens hemligheter hur man blandar till den bästa värphönan.

januari 14, 2014 0

Inte riktigt vardag men nästan

Det senaste dagarna har det känts som att man har återvänt lite till sin vardags rytm efter några veckor med jul och nyårsfirande. Nu är man tillbaka med fullkraft och vad är då bättre att sätta tänderna i en ett gammalt projekt som har legat i pipeline länge nu och mognat.Nu när vi har blivit klara med renoveringen av praktikantlägenheten behöver vi något nytt och spännande byggprojekt men innan vi kan börja slita fram skrivdragare och reglar måste det tömmas. Det vi pratar om är en renovering av vår vind här i boningshuset, som alla gamla släktgårdar är den full av minnen och saker. En del får flytta med men mycket får åka på återvinning, skänkas och i vissa få flytta ner igen för en ny chans. Som min svärmor berättade om en ganska oansenlig trälåda som hade varit min frus farfars när han tjänstgjorde under andra världskriget i Stillahavet. Det känns otroligt befriande att bara gå igenom allt för att få vinden tom och redo för uppmätning och planering av bad och sovrum. Dom bästa idéerna får man inte bara sådär utan det måste ligga och mogna lite först.

Men samtidigt som vi gör en insats med detta ligger vår praktikant sjuk så alla det vanliga sysslorna faller på våran lott den med. Här hemma bor det nästan 50 nöt 33 får och nästan 20 getter förutom alla fjäderfä kaniner och grisar så detta med fodring och skötsel tar sin tid. De som kommer till oss på praktik får lära sig detta med djur, hur man fodrar och tankar där kring när det gäller lant och kulturraser, hur man arbetar med djur på ett säkert och roligt sätt och förhoppningen är att när praktikanterna är klara här har dom utvecklat det som kallas djuröga. Förmågan att kunna läsa och tolka det olika djuren, när är de hungriga nyfikna eller bara busiga. Vad är lagom när det kommer till mat och strö hos dem. Plus en massa praktiskt som hur man tämjer kvigor, värkar klövar och kläcker fram kycklingar. Så när vår praktikant nu är sjuk märks det rejält.

Vinter är vår mest aktiva tid med djuren då alla är hemma från sina olika beten och det dyker upp en massa ungar mest hela tiden, i nästan alla våra stall rör sig det blivande mödrarna tungt i väntan på nedkomsten, vi har en ganska utsprid lammning och killning och för korna kommer kalvarna under hela året. Vinter är även en bra tid att förnya gamla vänskapsband mellan skötare och djur. I alla grupper finns det riktigt tama individer som gärna kommer fram och hälsar, betydelsen och vikten av dessa djur kan inte underskattas för de visar resten av flocken att det inte är något farligt och att det möjligen kan bli något gott att smaka på i form av en liten lockgiva. Eller som i detta fall vår fd julgran som har fått ett nytt liv som hos getterna där de kan äta klia sig och stänga mot under nån vekast tid nu. När de inte har träd och buskar att leka med passar en gammal julgran perfekt.

Det är inte bara det fyrfota djuren som man kan få ganska tama, även om inte hönsen kommer springande för att klappas kan man vänja dem vid ens närvara genom att alltid innebära något trevligt och för höns är det att man har med sig lite god mat. Även hur man beter sig inne i buren med hönorna. Lugnt och fint inte en massa hastiga rörelser eller att man försöker få tag i dem. Mat och vatten nära dörren så man enkelt kan fylla på utan att inkräkta allt för mycket på deras utrymme.

januari 4, 2014 0

Svensk Pälskanin till nyårsdagen

För att göra lite plats till kommande kullar påbörjade vi i dag utslaktningen av övertaliga kaniner. De ni ser på bilden är när vi är klara med bedövning och avlivningen och vi skall börja flå och tömma djuret. När man slaktar skall djuret vara bedövad inför själva avlivningen detta görs enklast med ett hårt slag mot huvudet. Där efter avblodas djuret med ett snitt i halsen, hjärtat slutar slå kort där efter men hela avblodningen kan ta några minuter. Den yttre delen på bak och framben skärs av samma som huvud, och ett X snitt läggs från benen in mot kroppen och sen längs med mitten på buken. Kniv behövs bara när man lägger snittet sen kan man lätt med hjälp av fingrarna lossa skinnet från kroppen. Skall man ta tillvara skinnet får man även skära bort svansen innan man lägger på ett lager salt på insidan så skinnet blir konserverat innan garvning.

Nu när vi har en ny rök på gården ville vi testa att snabb rimma kaninen innan den hängs in, i vanliga fall rimmas kött från 2 dagar till 2 veckor men vi gör en snabbare variant där vi bara gnuggar hela kaninen med socker och salt som den sen får ligga med i ca en timme innan den hängs i i rökhuset. Under kaninen har vi en plåt som samlar upp ev köttsafter så man slipper få det på golvet i rökhuset.

När röken väll är i gång hängs den snabb rimmade kaninen in fäst med ett bomullssnöre i bäckenet, sen är det bara att vänta på att den skall bli klar och det är där vi är just nu så jag har ingen bild att erbjuda på den färdigrökta kaninen men i stället tar vi en från sommarens grillningar

januari 1, 2014 1

Det lilla hemmets ko

Det första djuren av ett djurslag som anländer till gården får på ett viss bli den mall som man bedömer alla efterkomman djur mot, där av är det extra viktigt för den som säljer livdjur att bara sälja djur som man själv kan tänka sig att avla på. Djur som har dåligt lynne, är dåliga mödrar eller bockar som är allt för tuffa mot folk och andra djur skall inte säljas utan förpassas till frysen. Att sälja olämpliga avelsdjur missgynnar dig själv, intresset för rasen och kan möjligen helt göra att en ny besättning helt uteblir för att man tröttnar.

När vi först skaffade getter fanns det en massa förutfattade meningar här hemma, gick det att äta getkött? luktar inte getter mycket? att hålla getter inne verkar helt omöjligt? trots detta hade vi bestämt oss för Göingegeter vår enda getras från södra Sverige, vit grå svart brun get med horn som är något av det allra roligaste djuren som jag har eller har haft. Gånarps Emma är en av det ursprungliga 5 getterna som flyttade hem till oss. Emma har på något sätt frusits fast i tiden och jag kommer alltid att se henne som den där tama unggeten som flyttade hem till oss en höstdag, nu är hon 11 år och kan stoltsera med att vara matriarkat i flocken med otaliga ättlingar hemma hos oss och i andra besättningar. Egentligen är det väll inte så mycket som har förändrats hon är lite lugnare nu för tiden har lite lägre horn och njuter av sin topp position i flocken.

Svar på våra frågor fick vi ganska snart, ja det går utmärkt att äta get och det är konstigt att inte fler har upptäckt denna dolda skatt av svenska mattradition. Ja getter luktar precis som att en ko luktar ko och en hund luktar hund, men bockar stinker i alla fall under brunsten och då kan man i bland behöva tänka sig för som man inte står i fel vindriktning från bockarna. Att hålla dom på plats är ungefär lika lätt svårt som med alla andra djur. Vet man hur en get funkat så är det lätt att sätta upp ett staket som fungerar men det som är mer sant för getter än våra andra djur är att ett gott bete är bästa stängslet.

Men om nu getter är ett sånt fantastiskt djur varför finns det inte fler getter? varför hittar man inte ett paket bockfile nere på ICA? Ser man på getens utveckling har i landet så har den fram tills väldigt nyligen varit ett otroligt viktigt och högt skattat djur som gav en värdefull inkomst det det bönder som var driftiga (precis som det är i dag). Inget kastades utan allt togs till vara så har det alltid varit slaktade man ett djur gjorde man så mycket man bara kunde av det. Blodet samlades till blodmat, skinnet såldes, hornen användes till redskap eller instrument, fettet användes för ljustillverkning och inte minst allt kött inälvor och ben. Kontanter var det ont om i bondstugarna och att då ha ett djur som geten som både ger mjölk ost medan det lever och en massa produkter som man kan sälja efter slakt måste ha varit idealet. Det bästa och finaste ostarna tillsammans med kött och skinn såldes för att man skulle kunna köpa det förnödenheter som man inte själva kunde producera på gården. Det getter man hade över hela landet var otroligt bra anpassade till den miljön de levde i och var det mest högpresterande man kunde tänka sig. Den avels som man bedrev färgades av den kunskapsnivå som fanns på landsbyggden där det flesta var analfabeter och Darwins utvecklingsteori inte hade fått så stort genomslag. Man sparade ungdjur efter flockens bästa moderdjur och slaktade det sämsta, organiserad avels förekom säkert vid slott och herresäten men det är en droppe i ett genetiskt hav.

Getter hamnade i bakvattnet när det moderna jordbruket växte fram i början av förra seklet, anledningarna till detta är flera men några av det största var det kraftiga satsningarna på mejerinäringen och då på kor och komjölk. Getmjölk var innan dess lika om inte viktigare för ost produktionen då utbytet kg ost av liter mjölk är större hos getter än av komjölk. Getterna har länge haft lite dåligt ryckte ända sen landet blev katolskt tiden där innan med asatro var geten högt ärad och på gudarnas boning Vallhall betade geten Heidrun och ur hennes juver strömmade öl och mjöd, så det var inte så konstigt att man gillade getter. Men det riktigt stora hoten mot geten kom inte från kyrkan eller marknaden utan från skogen. Man ville från statens sida gynna skogsbruket och geten såg man som ett hot mot detta och införde förbud mot att getter betade på ostängslad mark vilket var det vanliga. Ville man undvika problem med kronan fick man så snällt ta och hålla sina getter instängda på sin egen mark. Det fanns goda skäll till detta beslut för getter är väldigt duktiga på att beta blad,bark och skott från träd. Getter är mer en något annat av våra husdjur en buskätare mer än en gräsätare det som man för ca 100 år sen ville gynna är det som i dag är ett hot mot vårat öppna kulturlandskap. Många ställen i världen har för lite skog pga högt betestryck och behovet av bränsle, hos oss har skogen blivit ett hot i stället där fler och fler av våra mest värdefulla naturtyper riskerar att försvinna pga bristen på bra betesdjur. Här på gården använder vi getterna till det som de är bäst på att röja bort sly och ungskog från betesmarker som annars riskerar att helt växa igen.

Så hur går man vidare med detta? min lösning är ganska enkel vi behöver flera getter, det djurägare som i dag har lite djur kunde utöka sin besättning och alla de som är nyfikna på getter borde få chansen att träffa och lära sig mera om detta fantastiska djurslag som kan bli en av lösningarna på problemet med att bevara våra naturbetesmarker. Har man sen en massa getter som vårdar natur och som ger en massa mjölk till ost och andra mejeriprodukter kommer vi även att vara möjligt för alla de som är nyfikna att hitta sin bockfile på ICA.

För alla fina bilder tackar vi Erik Östling

december 29, 2013 0

Gårdsnära julklapp

I sommras hade vi nöjet att stå som värd för Erik Östling och Lisa Jungell som står bakom Gårdsnära ( http://www.gårdsnära.se ) är Sveriges största söktjänst för att hitta närproducerad mat och dryck. Under ett dygn var de här och deltog i gårdens vanliga sysslor under sommaren så som stängsling, djurtillsyn och fodring. Samtidigt som allt detta jobb var deras kamera ständigt med och det ni kommer att se här är bilder på gårdens Svenska Kulturraser av höns, ett stort tack till Erik Östling som tagit alla bilder och för att vi får lov att visa de här i bloggen

Först ut är Gammal Svensk Vit Leghorn en ras som har funnits i landet sen 1885 enligt vissa källor ännu tidigare enligt andra. Denna rasen var en gång i tiden landets med talrika och fanns på nästan varje gård runt om i landet. Ursprunget kom från Italien via USA till oss. Den blev omtagen med öppna armar och fick smeknamnet Bondens höna, det som gjorde den så vanligt förekommande är dess goda produktions egenskaper med fint kött och duktig äggläggare utan att vara överdrivet ruvvillig.

Tittar vi vidare hittar vi en dotter till Vit Leghorn som är något riktigt speciellt, Fifty Five Flowery FF Sveriges första egna ras framtagen av pastorn Martin Silverudd 1955. MS ville förbättra VL genom att göra den könsvisande, inte bara att man lättare ser skillnad mellan vuxna djur utan mer med tanka på det nykläckta kycklingarna. Hönorna har det klassiska utseendet med vita blommor längst ut på fjädrarna medan tupparna är mer lik sin förälder och är nästan helt vita med enstaka mörkare partier i hals, vinge och sadel. Även FF är fina slaktkroppar och lägger stora vita ägg.

Vi fortsätter med ännu en dotter till Vit Leghorn i form av Smålandshönan. Det är även Martin Silverudd som ligger bakom denna ras tanken bakom var att behålla det fina bruksegenskaperna från VL men i stället för vita ägg skulle dessa vara bruna. Med ett litet inslag av Rhode Island red RIR som är en annan av dessa riktigt klassiska raserna som har funnits i landet sen slutet av 1800-talet. Med RIR kom även ett lite lugnare temperament och Smålandshönan är mycket trevlig att ha och göra med, även Smålandshönan är könsvisande medan här är hönorna gråaktiga med ett laxfärgat bröst, tuppar är mer randigt grå över hela kroppen med stora fina kammar.

Vill du veta mer om dessa raser kan du besöka Svenska Kulturhönsföreningens hemsida http://kulturhons.cybersite.nu/

december 28, 2013 2

Moliljan

Under ett 10 tal år har vi på Bokeslundsgården arbetat med att bevara våra Svenska raser av husdjur, det flesta raserna som har kommit till gården kom för att stanna andra har vi haft för en tid innan det flytande vidare till nya besättningar en sån ras är Moliljan. Rasens skapare Martin Silverudd skriver följande om den:

Rasblad från Djupsjö genbank

Moliljan.

Målilla hette förr Molilja. (molilja=backsippa?) . Därav har alltså denna lilla ädla höna fått sitt namn.

Rasen är till så när 100% en variant av vit leghorn, men är i regel mindre. Det är inte bara rasens färgton och färgteckning som ger dess rasprägel, ty stammen är påtagligt tamare än många leghornlinjer och därmed trivsammare.

Dessutom är djuren ofta ”pratsammare” av sig – det hörs ofta på långt håll, när en höna ”pratar på”.

Färgtonen skall vara ungefär guldbrun, inte mörk, men varm och mättad och framför allt inte ojämn eller ”urfrätt”. Moliljan har betydligt mindre av det svarta pigmentet än Q. Men också för Moliljan gäller att teckningen (mest framträdande på ryggen) skall vara så klar och kontrastrik som möjligt. Tupparna är brinnande bruna och betydligt mörkare i tonerna än hönorna. De har obetydligt av den för hönorna så typiska teckningen.

Daggamla kycklingar är ovanliga till färgen. De är enfärgade i relativt svagt gult på kroppen, men med karakteristiska svarta fläckar i huvudet. Det finns också en variant, som främst skiljer sig genom att ha smalstrimmigt dun och i fjädrarna mer åt det laxfärgade på bröstet, det senare gäller hönor.

Ett vanligt fel hos dagens stam av Moliljan är den höga stjärtställningen. Äggen är vita ( blå är tillåtet också.

I stammen finna en del djur med genen för tvärstrimmigt (B). Tuppar som är renrasiga för B är ljusa i guld och vitt (rätt lika Norska Järhöns-tuppar).

Hönor med B är något ljusare och mer åt gilt. Den dunstrimmiga varianten är troligen 100% autosexing om den renodlas för B.

Martin Silverudd MS var aktiv från 50 till 80 talet och tog fram en rad Svenska raser av höns som skulle vara anpassade till landet och till småhönseriägare och privatpersoner. Samtidigt som MS arbetade med detta skedde stor förändringar i hönsbranschen och hans stora skicklighet och framgång trots att han stod ensam mot internationella firmor är ett bevis för rasernas duglighet, fortfarande finns det yrkesverksamma producenter som använder sig av MS raser för äggproduktion och livdjursförsäljning.

MS var duktig på att ge sina raser bra namn Moliljan har en stark anknytning till Småland och Målilla där MS har egna rötter. Under tiden han tog fram rasen gick den under arbetsnamnet MM Martins Mutant med åsyftan den färggen som är synlig på dom små kycklingarna. Han skriver på ett annat ställe:

Raser odlade i Sverige

Martins Mutant, i guld GMM. i silver SMM

I princip en färgad VL. I gamla linjen är det mest Dubbel A, i den nya mest Honegger. Aktuell som en tupplinje för korsning med AL och SBRIR. GMM är ungefär rödbrun med karakteristisk teckning .

För er som inte känner till MS och hans förkortningar är detta inte så lätt att tolka med det MS har gjort är att använda det avelsframsteg som det stora internationella firmorna har gjort och använda det i sina egna raser. Att det skulle vara en tupplinje hänger i hopp med hur höns fungerar genetiskt och för att man skall få kycklingar som har mycket stor färgskillnad mellan hönor och tuppar.

Under några år bodde Moliljor hemma hos oss, det var en mycket ovanlig ras för 10 år sen och vi hittade bara en uppfödare så när det var tid att kläcka körde vi upp till norska gränsen i stället för att skicka dom med posten för att få ett så bra resultat som möjligt. Vi spred den vidare i sin tur men var pga utrymmesbrist tvungna att sälja det sista djuren och i stället satsa på andra raser. Det vi inte viste då men vet nu är att några år senare försvann alla besättningar med Moliljor. Enstaka rapporter har inkommit om att det skulle finnas djur kvar hos äldre uppfödare men inget har resulterat i att man har hittat Moliljor. Så dessa bilder och dokumentationen om dom är allt som finns kvar, är det någon som läser detta och som har information får ni gärna kontakta oss!

december 25, 2013 0

Fina fantastiska ägg

Visst är det läckra? en omgång med s här svarta ankägg fick vi i våras från en uppfödare i Småland. Var har under nästan alla år haft ankor här på gården. Flera olika raser har passerat men alltid lantras, men så i våras snubblade jag över rasen som lägger dessa riktigt mörka ägg. Det är från en amerikans ankras som heter Cayuga som härstammar från staten New York. Ankan i sig själv är kolsvart men skimrar i grönt över hela kroppen och är en riktig prydnad att ha i trädgården. De är väldigt tillgivna och kommer gärna upp till en och ber om mat när man är ute hos djuren. Efter ett väldigt bra kläckningsresultat men lite rovdjursproblem har vi nu en fin avelsgrupp på 4 djur som snart kommer att börja värpa på allvar. Nu under hösten har det kommit lite ströägg från dem och våra andra raser men nu när det olika grupperna är uppdelade för avelssäsongen hoppas vi att alla honor skall komma i gång med värpningen ordentligt.

Förutom att kläcka till oss själva och för att bibehålla storleken på våra avelsgrupper säljer vi både avels och matägg till restauranger och privatpersoner. Många hämtar direkt på gården men vi skickar även en hel del med posten till dom som inte har möjlighet eller bor för långt bort. Om man redan har en besättning eller vill börja från grunden är avelsägg den perfekta starten, mycket av dom sjukdomar som finns och som drabbar fjäderfä smittar inte via ägg eller så är möjligheterna att desinficera äggen betydligt enklare än om man tar in ungdjur eller vuxna. Även möjligheten att skicka ägg gör att även om man inte har så stor plånbok eller egen bil kan man skaffa sig nytt genmaterial till sin flock.

Vi har i dagsläget 3 olika ankraser, 1 kalkon, pärlhöna och duva, samt 12 olika avelsgrupper med höns. Nästan bara Svenska kulturraser men även ett par lantraser får slinka med. Att det skulle bli så många var det väll ingen som trodde från början men när vi fick upp ögonen för kulturraserna var det lite som att vi var arken och det raserna som inte fick flytta hem till oss skulle spolas bort för evigt. Så i mer än 10 år har vi nu kämpat med att bevara och sprida dessa fantastiska Svenska raser som är en levande och viktig del av vår historia. Sedan nästan ett år finns det även ett organiserat bevarande för dessa raser i Svenska Kulturhönsföreningen http://www.kulturhons.se/ intresset för raserna och föreningen har varit enormt och jag tror inte någon hönsaförening har haft en så flygande start som Svenska Kulturhönsföreningen.

Det var ju inte det jag skulle skriva om utan det här, premiär för äggkläckningssäsongens. Efter lite förflyttningar och intrimning av värme och fuktighet är nu årets första omgång med ägg på plats och om tre veckor har vi våra första kycklingar klara. Nu när vi väll har startat äggkläckaren kommer den att vara i gång fram till slutet på juli. Det är den längsta äggkläckningssäsongen vi har haft men intresset för våra avelsägg och slaktkycklingar. För att kunna ha en så lång säsong som möjligt får vi börja så här tidigt och sluta sent. Hade man haft obegränsat med plats och fått välja helt själv skulle alla kycklingarna varit kläckta innan maj och inte tidigare än början på februari. Då växer kycklingarna med den ökande dagslängen och börjar värpa redan samma höst. Så nu är det bara att hålla tummarna för att vi inte får några långa strömavbrott eller andra missöden och att tupparna har skött sitt jobb.

december 16, 2013 0