Bokeslundsgården

Äkta Gammalsvensk Vit leghorn hur vi hittade och räddade dem

I snart 35 år har jag vetat att jag skulle bli bonde när jag blev stor
och redan som liten hade jag en vilja att bevara gamla svenska raser
så som Ölandshöna, Blåanka och Skånegås.

Sommaren 2003 övertog jag och min blivande fru hennes föräldrahem och
fick möjlighet att förverkliga drömmen om att skapa en ekologisk går
som arbeta med våra gamla svenska raser, odla hållbart och
miljövänligt med gamla svenska kultursorter och hunna skapa en
fruktgård med över 300 olika sorter av äpplen, päron, plommon och
andra fruktträd.

Under min uppväxt såg jag flera föreningar startas för att bevara våra
svenska lantraser och flera genbanker startade för raser inom de
flesta djurslagen.

Det råder en stor begreppsförvirring med vad det faktiskt är som vi
bevarar, begrepp som allmogeras, lantras och kulturras finns och
används tyvärr ibland felaktigt. Det är inte min mening att i denna
artikel gå in djupare i denna fråga men finns intresse kan jag göra
det framöver, låt mig bara avsluta med att när jag använder begreppet
kultur ras menar jag en äldre svensk ras uppkommen och anpassad till
Sverige både med historia, klimat och foder.

När jag var liten hade min farmor en gårdsförsäljning av ägg till sina
grannar och hon hade den mest klassiska av hönor Vit Leghorn, en ras
importerad till Sverige under 1880 talet möjligen även tidigare, rasen
härstammar ursprungligen från Italien men importerades till USA där
rasen förädlades var att bli världens bästa värphöna. En låg
kroppsvikt med mindre behov av underhållsfoder och höga värpförmåga
och utmärkta fertilitet gjorden Vit Leghorn marknadsdominerande i
Sverige bara några år efter importen.

Vit leghorn var en revolution vilken hade en betydelse som inte kan
understryks nog, landet hade en kronisk underproduktion och vi
tvingades importera mycket livsmedel vilket var negativt för ekonomin.
Man ville göra landet självförsörjande och göra så att bönder får en
bättre ekonomi därför passade Vit leghorn så bra i Sverige och man
hade många kampanjer där man delade ut gratis avelsägg till bönder.

Fram till 1950-talet var Vit Leghorn bondens höna där vi hade många
små hönserier som småskaligt bedrev ett avelsarbete anpassade till
lokala förhållande. Tyvärr gjorde krigsslutet att Sverige blev
måltavla för internationella avelsfirmor som sålde hybrid höns.

En sån höna är er resultatet av flera selektiva korsningar och värper
mycket bra men denna höna kan inte användas i avel utan man måste
ständigt köpa in nya hönor från dessa avelsfirmor. Man gick från ett
svenskt avelsarbete till att göra Sverige beroende av ständiga
importer igen precis det man ville undvika med att etablera ett
svenskt avelsarbete med Vit Leghorn.

Att hitta och rädda den sista resten av bondens höna Vit Leghorn borde
ha skett långt innan men när vi startade vårt arbete med att inventera
fick vi snart upp spåret om en besättning i Småland hos Rut Petersson
i Ingelstad som 1957 köpte in sina första djur av Gammalsvensk Vit
Leghorn och byggde upp en blomstrande verksamhet kring småskalig och
naturlig uppfödning där kycklingar kläcktes under vinter och tidig vår
för att sen flyttas ut på grönbete under vår och sommar. När hösten
kommer är hönorna redo att flytta in i besättningens egen avelsgrupp
eller flytta till andra gårdar.

Ruts uppfödning var främst inriktad på försäljning av ägg och hönor
men man deltog även i hönsutställningar och vann många priser med sina
djur. Förutom Gammalsvensk Vit Leghorn hade Rut även Rhode Island Red
en annan mycket bra värpras men dessa hade en yngre historia på gården
och bidrog med sina bruna ägg till mycket snygga äggbrickor.

När vi fick kontakt med Rut hade hon slutat kläcka fram kycklingar och
hade endast kvar en mindre grupp med sina bästa hönor och tuppar men
dessa var äldre så det var väldigt nära att vi förlorade den sista
resten av Gammalsvensk Vit Leghorn, två gånger var vi hos Rut och
hämtade ägg för att få med så mycket genetisk variation som möjligt
vilket är avgörande för framgång i det nystartade bevarandet.

Vi följde Ruts exempel när det gällde att kläcka och föda upp
kycklingarna i början av året så de kunde gå på grönbete hela
sommaren, Gammalsvensk Vit Leghorn är en mycket aktiv och vaksam ras
som gillar att vara utomhus och själv söka efter mat. De har god koll
på rovdjur så som hökar och rävar och sätter sig bra i säkerhet under
buskar eller uppe i träd.

Både tupp och höna är kritvita i alla fjädrar som ligger tätt mot
kroppen, benen är smala och gula i färgen främst hos yngre djur men
blir blekare hos äldre djur. Både tupp och höna har en stor enkel kam
med fina jämna tydliga, hos tuppen står kammen rakt upp medan hos
hönan viker den sig åt ena sidan och hänger lätt ner.

Det är en oerhört vacker ras en riktig skönhet i trädgården när de går
i gröngräset och letar efter något att äta. Gammalsvensk Vit Leghorn
är en värpras och ruvar endast i undantagsfall men är då oerhört bra
mödrar.

För rasens framtida bevarande bör inte ruvning uppmuntras eller
premieras i snart 200 år har Gammalsvensk Vit Leghorn kläckts i maskin
i stället för under hönor och det har varit en av nycklarna till deras
framgång då en enda höna kunde producera närmare 300 kycklingar på ett
år istället för en handfull för det hönor som ruvar själv.

Vi är några hängivna uppfödare av bondens höna som härstammar från Rut
i Ingelstad och håller dem fria från inkorsningen av andra vita raser
utan allt fokus är på renavel, skulle du ha eller vill skaffa denna
mycket vackra hönan rekommenderar jag att hoppas jag att du skaffar
och håller dina djur renrasigt för att kunna bevara dem för framtiden.

//Johan Widing Bokeslundsgården

Kärnbesättning för äkta Gammalsvensk Vit Leghorn

Fotograf Erik Östling Gårdsnära