Att skapa en lantras
Jag har varit intresserad av gamla svenska raser sen jag var en lite grabb och hade Ölands höns och Blåankor, genom åren har det blivit fler raser jag har aktivt varit med och dokumenterat flera raser som återupptäckts och som nu finns med i bevarandet som Kövsjöfår, Granemålakon, Fifty five flowery och fler.
Det har också förekommit tipps om djurgrupper som man trodde var lantraser men som sen visade sig vara falsk larm och tyvärr ingen ras utan korsningar där man i grunden hade en lantras men som sen systematiskt korsats med andra raser, en av dessa raser jag med föreningen Allmogefårets mandat utredde var det sk Bohusfåret.
En mindre grupp med djur omhändertogs i början av -00 talet av ett par och enligt en historian som berättades skulle det röra sig om en äldre djurgrupp.
Jag besökte besättningen och hade upprepad kontakt med det nya ägarna och besökte dem för att besiktiga djuren.
Tyvärr var det inte nån lantras utan en grupp med korsningsdjur som ev hade ett ursprung i en lantras men man hade flera gånger använt baggar av andra raser och det var väldigt tydlig hos dessa djur då det hade väldigt långa svansar och hade en väldigt stor variation i utsände, storlek och intryck mellan det olika vuxna djuren.
Våra svenska lantrsasfår tillhör alla de Nordeuropeiska kortsvansfåren och då skall svansen vara kort och oftast ullfri.
Som ni ser på lammet som ligger på stenen hade dessa djur långa svansar, faktiskt bland de längst jag sett. Rekommendationen till styrelsen för FSA var att dessa djur inte skulle utgöra grunden till en genbank pga anledning att detta var ett uppenbart fall av korsningar.
Styrelsen höll med och ingen genbank bildades och det är slutet på denna sagan..
Tyvärr var det inte fallet och efter flera år av tystnad om gruppen dyker den nu upp som Brännöfår hos föreningen Allmogefåret, detta är ytterst beklagligt att denna djurgruppen har genomgått ett selektivft avelsarbete för att främja ett utseende som mer stämmer med det Nordeuropeiska kortsvansfåren men det förändrar ändå inte djurens ursprung som en grupp med korsningsdjur. Det är också beklagligt att vissa individer i föreningen bedriver en egen agenda att försöka tvinga in dessa djur i föreningen trotts att de inte med råge inte lever upp till det krav som finns.
27 februari 2007 skrev jag detta om rasen
” Den grupp djur som idag kalls för Bohusfåret härstammar från en ö utanför Göteborg.
Flera personer har arbetat på utredningen av fåren, både från Föreningen Svenska Allmogefår och Nordens Ark. Tyvärr fan jag att det inte fanns mycket kvar av det ursprungliga allmogefåret, ursprungsägaren har vid flera tilfällen använt bagge av andra raser, hur mycket av det ursprungliga Bohusfåret som fins kavr går inte att avgöra därför är min rekomentation att man inte bildar genbank för att bevara rasen.”
Onekligen mycket beklagligt att det svenska bevarandet urholkas med denna typen av bedrägligt beteende där en mycket osäker djurgrupp avlas för att bli en genbanksras och få bidragspengar. Detta är inte första gången något sånt här har hänt men det gör det inte mindre allvarligt att man som genbanksansvarig och föreningen i princip lurar ovetande djurägare att skaffa en grupp korsningsfår.
Källor :
Bokeslundsgården 
Lämna en kommentar