Man lider inte brist på björkved när skogen ser ut så här, bara synd att det är en liten del av den som är lika välskött. Det mesta som hamnar i vedboden nu är Al, Vide och Asp långt från förstahandsvalet men när man röjer blir det mycket sånt, och så mycket smålänning är man att det inte skall få ligga kvar. Sen 2005 då vi övertog vårt skogsskifte har det alltid funnit gott om arbete att göra, det som vi i dag kallar skog var för 50 år sedan öppen mark och del av en torvtäckt till gårdarna i dom närliggande byarna. I takt med att användningen av torv till bränsle minskade lät fler och fler av markägarna området växa igen med skog. Eftersom torvmossar är blöt större delen av året har det varit svårt att bedriva skogsbruk och få ut något annat än ved för husbehov. Arbetet med att återskapa betesmarken som tidigare fanns har redan börjat, den första insatsen är att hugga alla träd som är skadade, sjuka eller lutar på andra, varje vinterstorm leder till att några träd tappar fästet och ibland faller helt men oftast fastnar i andra på vägen ner. Andra steget blev att stängsla området så att getter och kor kan hjälpa till och röja bort ris och sly och gynna gräs och örter.

Målet är att vi skall ha ca 100 träd på vårat nästan 1,7 ha stora område, dessa träd skall främst vara Al då dom har det bästa rotsystemet och trivs väldigt bra på gammal mossmark, men även Asp Bok och Ek kommer att finnas kvar.