Mörka mornar och höstlöv som täcker marken och lite här och var har frosten satt sina klor i pumpalandet, så nu är alla vintersquash inplockad och ligger för att mogna. När man skördar alls sorters pumpor är det viktigt att man ser till att få med själva skaftet, den kan ses som flaskans kork, den är när man skördar den saftig och grön men i takt med att pumpan mognar blir den hård och torr. Låter man den sitta kvar håller sen pumpan i flera månader ibland upp till ett år, men skulle man råka slå av den ruttnar snart hela pumpan så då är det bäst att tillaga den direkt, Några favoriter här hemma när det gäller vintersquash är den lilla och orange/röda Hokkaidotypen Uchiki Kuri 1-2 kg ibland mera håller fint i 3-4 månader, den är lättlagad pga sin optimala storlek och när man rostar den i ugnen blir skalet mjukt och man kan med fördel använde det med resten av pumpan när man gör en god soppa. Vill man ha en sort som kan lagras riktigt länge skulle jag satsa på Marina di Chioggia mörkt grön från norra Italien men med ett kött som har kraftig färg, något kg tyngre än Uchiki Kuri men som sagt mycket lagringsduglig.
Vintersquash borde ha samma status som potatis, beta och morot i köket, mycket mångsidig och passar både i soppor, ungs rostad eller varför inte i brödet?
Det är inte bara i trädgården som hösten märks, ute på våra naturbeten märks det att gräset inte växer lika frodigt och det djur som med glädjeskutt kastade sig ut i härlighet berättar nu ljudligt för bonden att det är dags att åka hem igen. Årets hemvändarflytt blev lite försenad på av ett långdraget kopplingsbyte på bilen men när vi väl kom i gång går det snabbt. Nästan alla våra betesdjur är utplacerade på extra värdefulla naturbetesmarker där det med sina mular vårdar och förbättra kulturmiljön och skapar livsutrymme för inte bara sig själva och gräset utan även, örter, insekter och svampar.
Mest sugen på att återse gården var vår Granemålatjur Jesse James och hans tre tjejer med kalvar. Det är skönt att arbeta med proffs alla de vuxna djuren är vana vid att transporteras och vet att det alltid är något gott som väntar när man kommer fram, för småkalvarna som är födda på betet är det inte lika självklart att det skall vara någon mening med att gå in i transporten men flyttar man dom med sina mödrar och resten av flocken låter dom sig lugnas.
Alla våra blivande avelsdjur har en träningsperiod på några månader då vi flyttar årets omgång med ungdjur från vinterhagarna och vindskyddet in i stallet där de får med daglig kontakt med människor och lär sig att bli hanterade. Det unga kvigorna och tjurarna får maten serverad precis som vattnet och för att stärka bandet till sina skötare ryktar vi de varje dag som de står inne för att hålla pälsen ren och fin. Den närkontakten skapar förtroende och gör det lättare för människa och ko att arbeta tillsammans. Dessa intensiva träningsmånader sitter i för resten av livet vissa kvigor och tjurar gillar det så mycket att de blir som plåster på en så fort man går in i hagen, det skall hälsas och klias på ryggen och allra helst vid svansroten.
Bokeslundsgården 