Lost and gone forever

För några dagar sen kunde man läsa i flera medier att en av världens allra sista  nordliga vita noshörningar hade dött på ett zoo i USA, nu finns det endast 5 individer kvar av denna underart som kommer att försvinna helt inom snar framtid. Det finns flera exempel på stora däggdjur som utrotats dom senaste åren, Yangtzedelfinen från Kina är nu klassificerad som troligen utdöd då man inte kunnat hitta några levande individer eller kunnat verifiera några påstådda iakttagelser.

Även på hemma plan  förlorar vi biologisk mångfald, under många år har vi på Bokeslundsgården arbetet med att bevara våras äldre svenska raser, vi har haft lyckats i många fall att vara med och bidra till att vända trenden för olika raser som Klövsjöfåret och Granemålakon. Men vi har även misslyckats och det är ett av dessa misslyckandena som vi vill ta upp i dag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här har vi en bild på en av det sista renrasiga hönan av silveruddsrasen Silver Barred Rhode Island Red SBRIR, Martin Silverudd MS var en pastor i Småland som tog fram ett flertal hönsraser som skulle passa småskaliga hönserier, SBRIR var en av hans sista raser som skapades innan han dog 1986. Efter sin bortgång levde många av hans raser kvar ute i produktion i flera olika besättningar men då SBRIR aldrig han bli särskilt sprid var den betydligt mer sårbar.

Martin beskriver rasen som :

Renrasig för B, S och k+. Mörkbruna ägg- brunare än någon RIR, SBRIR-tupp x RIR- höna ger idel renrasiga SBRIR-hönkycklingar. RIR x SBRIR är 100% könsvisande, i likhet med många andra liknande korsningar (guldtupp x silverhöna). Ypperlig för treledskorsningar av typen RIR x ( SBRIR x NH). Om e+ eller annan bra gen tillföres SBRIR, blir varianten 100% könsvisande i sig själv.

Det finns även uppgifter om att den skulle värpa gröna ägg.

10550164_10202764756468499_8277963228896816395_o

Här är ytterligare två hönor som är avkommor efter det schemat som Martin Silverudd MS själv förespråkade SBRIR x RIR, men redan här börjar rasen att försvinna. Även om MS instruerar att man kan göra så här för att behålla en mycket gynnsam genupsättning i ett djur är nu rasen redan på väg att dö ut. Det RIR hönorna som vi hade att tillgå var alla av utställningsstammar och även om de vann priser saknade den rätta historien och bruksegenskaperna för att vara lämpliga, det räcker inte bara att vara en RIRhöna.

På MS tid fanns det fortfarande riktiga brukslinjer kvar av ett flertal gamla kulturraser dessa är nu nästan helt borta, lite grann som när man försöker bygga ett modellflygplan och upptäcker att det saknas bitar, i stället blir ditt flygplan svävar i lyften kraschar det, så utan rätt bitar funkar inte det schemat som MS har givit oss.

Man kan bevara raser på flera olika sätt men vill man behålla den ursprungliga anpassningen till rasens/populationens uppkomstområde måste det ske med så lite inblandning av andra raser som möjligt, helst ingen!

Om det inte skulle återupptäckas en hitintills okänd besättning med SBRIR är den rasen utdöd för alltid och förlorad till historien, det som en gång har gått förlorat går inte att återskapa.

Det skulle inte vara svårt att skapa en korsningsras som till utseendet liknar SBRIR, man kunde till och med använda några av MS andra raser som byggstenar och sen kalla den för SBRIR men det är lite som gravplundring på en annan ras namn.

Bara för att man häller vit färg i vatten blir det inte mjölk. Arbetar man med äkta bevarande är insidan minst lika viktigt som djurens yttre, och så måste djuren ha den rätta historien. Det gamla svenska raserna kan spåras tillbaka i historien och har under många generationer formats av sin miljö, att tillvarata denna anpassningen det är att bevara. Det är därför vi har lagt så mycket tid och resurser på att spåra upp och bevara det raser som Martin Silverudd arbetade med och lite extra ledsamt att vi inte lyckades rädda SBRIR från utrotande.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Två tuppar av SBRIR tillsammans med en GS Vit Leghorntupp

Agroforestry

Image

Vintern gör sitt återtåg med minusgrader och ett tunt lager snö över hela gården, en mycket bra påminnelse av vad som kan komma. Vi ligger väldigt utsatt och får ofta kraftiga snödrivor om det blåser och snöar samtidigt. För att i framtiden slippa dessa drivor och skapa vindskydd har vi längs åkerkanterna planterat olika typer av träd i ett Agroforestry system. Det är precis som det låter jordbruk och skogsbruk som förenas, man odlar lantbruksgrödor tillsammans med träd och buskar för att efterlikna naturen. Träd och buskar utgör en buffert av mångfald till fälten som oftast bara består av en gröda åt gången även om man byter mellan olika år. Träd och buskar skapar ett livsutrymme till många av de nyttodjuren som vi vill ha och som hjälper till med att bekämpa skadedjuren. En annan effekt som är extra viktigt här i Skåne är att de ger lä har man tex en buske eller träd som är 2 meter hög dämpar den vind upp till 20 meter. I dessa kantzoner skapas även perfekta möjligheter för fåglar och andra djur att finna skydd, föda och en plats att bygga bo och få sina ungar. Image

Närmast den grusvägen som går längs med gården har vi först en fägata som djuren använder för att ta sig mellan olika hagar, fägatan förbinder alla gårdens betesområden och gör det överflödigt att behöva leda eller lasta djuren när man skall byta område. Mellan själva fältet och fägatan har vi en rad med äppelträd som med tiden skall bli riktigt stora och användas för att göra must och cider. Träden kommer att ge skugga åt djuren och all frukt som är angripna och inte kan användas lämnar man bara kvar på fältet så kommer kor, får och getter att glatt mumsa i sig dom.

Image

För att skydda träden mot deras värsta fiende vattensorken har de en skyddskasse gjord av putsnät, det är en kraftig nättyp med fyrkantiga maskor som är mycket hållbart. Vattensorken eller bara sork som vi kallar den angriper och dödar träden genom att äta upp barken vid rothalsen (där trädet möter marken) och i värsta fall gnager den även av hela stammen så trädet  ramlar omkull, äpple och päron är mycket eftertraktade och även ganska stora träd kan få skador av sork. Sorken spelar en viktig roll i ekosystemet på gården och är stapelföda till våra rovfåglar Ormvråk, Glada och Kärrhök. Vill man hjälpa sina rovfåglar och missgynna sina sorkar så är utsiktsplatser i form av höga stolpar mycket bra, fåglarna sitter på dessa och spannar efter byten och slipper lägga energi på att flyga.

Image

Om sorken står för 99% av våra förluster av träd så är haren och rådjuren dom som tar den sista procenten, de är mycket enklare att skydda sig i mot. Harar kan vara ett stort problem särskilt om det är mycket skarsnö som de kan gå på och komma högt upp i trädet och skada grenarna genom att äta barken och unga skott. Rådjuren däremot använder träden som markeringar, det är ofta bockarna som använder sina horn för att skala av bark och bryta grenar. Mot bägge dessa djur kan man lätt skydda träden med lite hönsnät runt den nedre delen av kronan. Vi kapar till nätet i lagom längder för att passa runt putsnätet som går ner i marken och sen najar vi i hopp det hela och trädet är nu skyddat mot nästan allt som kan skada det

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑